Om

Jag heter Kristina Hagevi och är född 1975.
2005 Blev jag biten av distanssporten och har sedan dess tränat och tävlat inom denna härliga sport.

2007  köpte jag ett arabsto - Sol.
Vi hann bli ett sammansvetsat team med tre tävlingssäsonger i bagaget..

I mars 2011 fick jag hastigt ta bort Sol på grund av akut kolik.

Hon lämnade ett enormt tomrum efter sig.

Säsongen 2011 tränade och tävlade jag "Super Extreem ox",                                    en arabvalack på då 8 år, som ägdes av Gunilla Carlson.

Mellan 2011-2014  ägde jag arabstoet Belisha f. 2006. Hon flyttade i juni 2014 till sin nya ägare Cissi Fors, där tanken är att hon ska bli fölsto.

Säsongen 2014 tränar och tävlar jag essica Holmbergs häst Princess Millenia. Ett tillskott till distansfamiljen anländer i maj 2014. Hadari, arabvalack f. 2008

 

Godkända ritter Princess Millenia 2014

Finnerödjaritten 50CR

Göingeritten 80kmCEI*

 

Godkända ritter Belisha 2013

A9-ritten 50km

 

Godkända ritter Belisha 2012

Sämsholmsritten 50km

Dackeritten 80km

Sydnärkeritten 50km

Laxåritten unghästfinalen 80km

 

Godkända ritter Belisha 2011

Tjustritten 50kmCR

 

Godkända ritter Super Extreem 2011:

Vedemaritten 80km*                                                                                                            Göingeritten 120km**                                                                                    Uppsalaritten 50km

 

Godkända ritter Super Extreem 2010

Hökensåsritten 80km                                                                                          Vasaritten 80km


Godkända ritter Sol:

2008:
Hökensås 50km
Dackeritten 80km
Sydnärkeritten 50km
Fornaboda 80km
Hallandsritten 80km
2009:
Ekenäs 40kmCR
Hökensås 50km
Dackeritten 80km
Sydnärkeritten 80km
Billingeritten 120km
Tjustritten 50km
2010:
A9 80km**
Sydnärkeritten 40kmCR                                                                                          Göingeritten 120km**

Visar inlägg från juli 2010

Tillbaka till bloggens startsida

Lagom

Nu närmar sig tävlingen.

Jag tycker det ska bli så spännande och kul. Det ska bli kul att ¨få tillbringa en hel dag med en av mina härligaste bekantskaper - Sol. Det ska också bli jättekul att få åka iväg med mitt team som består av människor som jag kommer att ha jätteskoj med. Risken är att jag kommer att ha träningsvärk av allt skrattande och inte av själva ritten.

Ikväll red jag och Sol ihop med Diipp och Lovisa. Det var en lagom tur på alla sätt. Hästarna var lagom pigga, det var lagom varmt, vi pratade lagom mycket och vi red lagom långt.

Imorgon ska Sollan få sina tävlingsdojjor.

ÅÅÅååå.

Idag var hon perfekt!

Sol alltså.

Jag blir så kär i henne ibland när hon är på sitt bästa humör och tjänstvilligt gör ALLT man ber om.  Idag var en sådan dag.

Vi tog en tur med våra bästisar Lena och Diipp. Lindfallarundan. En backig härlig tur. Grusvägarna hade blivit mjuka och fina av regnet. 16 km blev det och det var bara SÅ kul! Trav  varvat med långsam galopp.

Idag kändes det som att jag hade kunnat sitta 12 mil i sadeln. Hoppas det känns så på lördag också. Det KOMMER det att göra.

 

Mystur!

Ikväll var min kompis Anna från Stockholm på besök. Hon ville rida!

Vi gav oss ut på en liten mystur ihop med bromsarna på 8km.

Så länge vi höll en skaplig trav kunde vi springa ifrån flygfäna, men så fort vi skrittade så var de hemska.

Vi hade dock en underbar tur med mycket prat och ljumma kvällsvindar.

Myyys.

Svamp

Promenerade med Sol, Lena och lilla Fixa igår kväll. Det var så skönt att bara traska på i skogen. VI hittade sommarkantareller!!! Lena och jag är galna i svamp.

Jag glömmer aldrig när Lena hittade ett riktigt smaskigt svampställen en bra bit hemifrån. Hon hoppade av Diipp och började plocka. Efter en stund tröttnade Diipp varpå han slet sig och började springa hemåt. Lena fick inte tag på honom utan var tvungen att traska hem. Det blev en lång promenad, men vad gör det när man har skogens guld i fickorna.

Ikväll ska jag träffa Lena Söderberg och Susanne Fahlström på mysfiket vid långsjön. Vi ska ladda lite inför Nordiska, men mest ska vi såklart FIIIIIIIKA och BAAAAAABBLA! Härliga människor. 

Poolparty - bästa uppladdningen?

Idag hade jag bestämt att Sol och jag skulle ta vår genomkörare inför Nordiska Baltiska mästerskapen om 12 dagar.

Igår var jag på ett riktigt kul poolparty.

Jag vet inte om uppladdningen var den bästa, men kl 9 imorse gav oss Lena och jag iväg på våra hästar. Jag kände mig ok. Bättre än jag trodde. Och tänk vilken bra mental träning. Jag hade inget vatten med mig, men det gick bra ändå.

Sol var taggad till tänderna. Det började med att jag höll på att flyga av när hon i rask trav gjorde en tvärnit och jag flög fram på sidan av halsen. Jag hann tänka:    "Om hon slänger sig runt nu så åker jag av". Då slängde hon sig runt och började galoppera hemåt. Jag knep mig fast och kände mig lite som en stuntkvinna när jag segade mig tillbaka i sadeln igen. "Snyggt jobbat", hojtade Lena. Tjohoooo!!!!

Diipp stod förvånat och tittade på oss.

Resten av turen flöt på bra och vi tuffade på i ett lite lagom tempo som kändes kul och klokt. Jag fick hålla in Sollan rejält för hon är så galet pigg och vill så mycket. Tempot landade på 14.5km/h och då hade vi några partier genom eländig terräng där vi måste skritta. Lagom och bra. Sollan pulsade ner på ett par minuter(vilket det tar för henne att kissa).

Nu ska vi bara mysa fram till tävlingen och ta våra härliga turer hemma vid stallet. Lite tömkörning blir det också tror jag. Det var länge sen.

 

Madrasserad box.

Vi har ju hittat en ny backe här i skogarna runt björksnäs. En lång härlig backe på säkert mer än 500 meter. Den tränade vi i igår. Det var 28 grader varmt och hästarna var härligt pigga.

Lovisa red Dipp och jag red Sol på vår lilla tur. Det var härligt. Det är underbart att känna hur hästen tar i och skjuter ifrån när det går riktigt brant uppför. När vi tränat i backen vände vi hemåt och då fick vi hålla hårt i två pigga och laddade hästar. Det var en skön känsla.

Idag fick jag meddelande om att våra nya hjälmar  är på väg. Jag och Lena har blivit delsponsrade med varsin hjälm från Uvex, genom Jacson. Det känns jättekul eftersom jag verkligen behövde en hjälm. Lite kläder och annat fint fick vi också. Toppen! Nu börjar det kännas kul att planera inför Nordiska. Sol känns fin och peppad och jag börjar få fjärliar i magen. Precis som det ska vara.  Lena, Susanne och Ola kommer att grooma mig och det är ett riktigt superteam vill jag lova. Jag vet att det inte blir en tråkig stund när dom är med. Jag skulle vilja stoppa in Sol i en madrasserad box i två veckor framöver.

                                                          Bild: Diipp

Var tog ridturen vägen

Ìdag träffades jag och Jane i stallet för att ta oss en tur med Diipp och Sol.

Vi red Janes favoritrunda - Ekhult. Den är 16km lång och väldigt backig och mysig. Det blev fartlek och hästarna tyckte att det var jättekul. Munnarna på mig och Jane gick i ett kör och det var så väldigt trevligt.

När vi väl kom tillbaka till stallet kom jag knappt ihåg att vi ridit rundan. Den bara försvann i allt trevligt prat. 

Mental träning eller dumhet?

Imorse när jag vaknade kändes luften sval och härlig. Vi sover i källaren nu i värmeböljan och det är 20 grader i vårt sovrum.

Jag tänkte" Vad härligt det ska bli med en ridtur, jag kan nog cykla till stallet idag också . Det vore skönt!"

Glad i hågen drog jag på mig cykelbyxorna, packade ridkläderna, lite vatten och stack näsan utanför dörren. Samtidigt som en tryckande hetta slog emot mig hörde jag Olas röst: " Ska du verkligen cykla till stallet idag. Det ska bli värmerekord".

Det var i den stunden jag borde jag vänt i dörren och hämtat bilnyckeln. Men en liten envis röst i mig hävdade att jag VISST skulle cykla. Jag hörde Lenas röst i mitt huvud som hävdar att såna här saker stärker självförtroendet och är bra mental träning.

Jag gav mig iväg och det var VARMT. 8 km senare framme vid stallet mötte jag Lena som utbrast förskräckt: " Har du cyklat din galning!!!"

"Ja men", sa jag. "Det är ju bra mental träning och allt det där. Det brukar ju du tjata om".

"Du är tokig", sa Lena och skakade på huvudet. "Jag kör hem dig med bilen efter ridturen. Du FÅR inte cykla hem"

Ja, ja, tänkte jag. Det blir inget av med den saken.

Vi gav oss iväg kl 11 och termometern i skuggan visade 33 grader. Konstigt nog så verkade inte värmen bekomma hästarna det minsta. Vi höll trav och galopp och jag fick ta på mig mina handskar för att kunna hålla igen Sollan i ett vettigt tempo. Annars hade hon sprungit som en galning. Jag var matt i benen och svetten rann. Men viiiiilken bra mental träning. 60 minuter höll vi ut.

Lena skjutsade hem mig efteråt.

Befästa ledarskap? - en annan dag!

För det mesta tycker jag väldigt mycket om min lilla häst. VI har det så trevligt och hon är samatbetsvillig. Idag var det "a different story".

Vi skulle skritta två timmar. Det var 29 grader och jättemycket insekter. Jag kan verkligen förstå att det inte alltid är kul att vara häst. Vi skrittade i backig terräng och det gick finfint. När vi kom till ett gärde som vi alltid rider förbi så hade den helt plötsligt invaderats av "mördar-hösilagebalar". Sollan sa: " Tack och hej för mig", vände tvärt på klacken och började trava hemåt. Jag vände henne om och hon vände igen. Så där höll vi på en fem sex gånger. Till slut pressade jag henne ordentligt och då reste hon dig på bakbenen. Det gör hon ibland och det känns faktiskt inte så farligt, men jag beslutade mig för att hoppa av och gå förbi. Så blev det! Även om det känns lite småsnopet att sitta av så känner jag ändå inte alltid för att ta strid.  Vi promenerade förbi och sedan var det inga bekymmer resten av turen. Lilla Sollan. Jag skulle inte heller velat skritta runt i skogen idag bland alla myggor och bromsar. När man ska befästa ledarskap gör det ju inte saken precis lättare om man tycker synd om hästen.  

Trött!!!

Häromdagen åkte jag vattenskidor. Det var sååå kul! Men den träningsvärk jag har nu i armar och rygg är inte av denna världen. Jag har ALDRIG upplevt något liknande.

Det betalade sig idag när jag och Sol skulle ut på vår 2-milstur. Sol var otroligt laddad och energin gick helt åt till att hoppa och skutta. Varenda sten eller färgskiftning i vägen var läskig och det kändes som jag hängde rejält löst några gånger. Mina armar kändes som två sladdriga sillar.

När vi väl kom hem till stallet efter vår tur i 14-tempo så var jag genomsvettig och helt slut, medan Sol stod helt opåverkad och tuggade på lite hö och hade 48 i puls. Fuskigt!!!

Tiita en backe!!!!

Sol har vilat tre dagar, vilket har passat utmärkt. Ingen har väl missat att det varit värmebölja.

Ikväll tog vi en träningstur med Diipp och Lena. VI gav oss iväg för att rida en av våra favoritrundor - Strömsholm. Den har vi ridit massor med gånger.

När vi kom till en av korsningarna ropade Lena: "undrar vart den här vägen leder"?

"VI kollar", ropade jag, och mitt i galoppen ändrde jag riktning på Sollan in på en liten mysig skogsväg. Den slingrade sig fram genom tallskog och plötsligt öppnade sig ett kalhygge med en härlig backe uppför. Både Dipp och Sol rullade på en frisk galopp och backen gick uppför och uppför och uuuuuuppför. Det var en jättehärlig, brant och lång backe. Hästarna flåsade rejält när vi kom upp på backkrönet och det kändes som jag fått världens bästa present. En backe!!!

Vi skrittade en bra bit tills vi kom fram till några träd som fallit över stigen och där var det stopp. Vad synd! Det hade varit skoj att se vart vi hamnat till slut.

Tänk att Lena ridit på dessa vägar i 20 år utan att veta om backen. Häftigt. Istället för 8km blev det nog närmare 2 mil idag. Härligt oväntat och kul.

 

Spurt

Imorse när jag smög in i hagen halv åtta så låg både Sol och Babbis och sov. Jag gick fram och sa godmorgon och klappade om dom båda två och ingen av dom gjorde en ansats att resa på sig. Till slut fick jag trä grimman på Sollan och dra upp henne. Vilken livsnjutare.

Skrittpasset på dryga två timmar var hur härligt som helst. Sol matade på i låg form och upp och ner för backarna. Jag har en runda som lämpar sig utmärkt för skritt. Riktigt backigt och lite trixig terräng så hästen får fundera lite över var fötterna ska hamna. Fåglarna kvittrade och flugor och mygg hade inte vaknat ännu. Vilken mysig känsla. Till och med två små huggormsbebisar som låg och sov på en sten var riktigtgulliga.

Den här helgen för ett år sedan tävlade Emelie Sol på Sydnärkeritten och spurtade på upploppet. Hua mig så fort det gick. Jag var tvungen att blunda för att inte kola vippen. Men allt gick finfint. Tänk vad tiden går fort ändå.

Bild: Emelie och Sol spurtar