Om

Jag heter Kristina Hagevi och är född 1975.
2005 Blev jag biten av distanssporten och har sedan dess tränat och tävlat inom denna härliga sport.

2007  köpte jag ett arabsto - Sol.
Vi hann bli ett sammansvetsat team med tre tävlingssäsonger i bagaget..

I mars 2011 fick jag hastigt ta bort Sol på grund av akut kolik.

Hon lämnade ett enormt tomrum efter sig.

Säsongen 2011 tränade och tävlade jag "Super Extreem ox",                                    en arabvalack på då 8 år, som ägdes av Gunilla Carlson.

Mellan 2011-2014  ägde jag arabstoet Belisha f. 2006. Hon flyttade i juni 2014 till sin nya ägare Cissi Fors, där tanken är att hon ska bli fölsto.

Säsongen 2014 tränar och tävlar jag essica Holmbergs häst Princess Millenia. Ett tillskott till distansfamiljen anländer i maj 2014. Hadari, arabvalack f. 2008

 

Godkända ritter Princess Millenia 2014

Finnerödjaritten 50CR

Göingeritten 80kmCEI*

 

Godkända ritter Belisha 2013

A9-ritten 50km

 

Godkända ritter Belisha 2012

Sämsholmsritten 50km

Dackeritten 80km

Sydnärkeritten 50km

Laxåritten unghästfinalen 80km

 

Godkända ritter Belisha 2011

Tjustritten 50kmCR

 

Godkända ritter Super Extreem 2011:

Vedemaritten 80km*                                                                                                            Göingeritten 120km**                                                                                    Uppsalaritten 50km

 

Godkända ritter Super Extreem 2010

Hökensåsritten 80km                                                                                          Vasaritten 80km


Godkända ritter Sol:

2008:
Hökensås 50km
Dackeritten 80km
Sydnärkeritten 50km
Fornaboda 80km
Hallandsritten 80km
2009:
Ekenäs 40kmCR
Hökensås 50km
Dackeritten 80km
Sydnärkeritten 80km
Billingeritten 120km
Tjustritten 50km
2010:
A9 80km**
Sydnärkeritten 40kmCR                                                                                          Göingeritten 120km**

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg från augusti 2010

Tillbaka till bloggens startsida

Adrenalin.

Alla typer av ridturer har sin charm.

Häromdagen var jag salig när jag skrittat fram genom underbar natur och pratat och filosoferat med Lovisa. Idag pumpade adrenalinet istället.

Jannik och jag gav oss iväg på Diipp och Sol till vår nyfunna backe. Där skulle hästarna få lätta på trycket lite. Det fick dom! Oj vad dom sprang.

Vilken känsla det är när man känner 450kg under sig som tar i för att komma upp för en brant stigning samtidigt som gruset sprutar. Mäktigt.

Hästarna pustade och frustade när vi kom upp på backkrönet efter backen på ca 500m. Vi travade  dom på en liten volt däruppe och tittade på utsikten över de småländska skogarna . Helt fantasktiskt. jag tänkte:"Tänk att dom orkar, det är otrolig prestation" Jag hann inte tänka tanken klart förrän Diipp nöp åt sig en lövruska ch började traska nedåt igen som om ingenting hänt.  Till och med jag hade ju lite gelé i benen.

Dom var inte sena att hänga på när vi ville ta backen igen. Vilken glädje.

 

 

Lovisa

Idag på morgonen´fick jag ett sms av Lovisa.

"jag kan hänga med på ridturen idag om du vill ha sällskap"

Tjohoo!!!! Tänk vad mycket roligare det är med sällskap. Dessutom så trevligt sällskap. Solen sken och hästarna var på sitt allra bästa humör.

Vi red runt långsjön. Det är en ganska flack runda och vi låg på en rask trav blandat med lite galopp. Det är mysigt när hästarna är så sams att man kan rida i bredd och prata om ditt och datt.

Idag pratade vi om vår olika ridvägar och vilka bilder och minnen som väcks i tanken när man rider förbi vissa platser."Kommer  du ihåg den här svängen...här smet Sollan ut på åkern. Och kommer du ihåg här när de blev så rädda fär kossorna. Och kommer du ihåg i vintras när vi fastnade i snön och det var såååååå höga vallar"....osv. Det har hänt en del strapatser på de år Lovisa och jag ridit ihop. Men vad skoj vi har haft!!!!! Och vilka bra samtal man har på hästryggen.

                                                  Ja, minns ni?

Skritt.

Imorse var jag trött och ganska mosig.

Lovisa och jag träffades i stallet och hon var på ett strålande humör. Vilken tur att det finns människor som verkligen lyfter en när man har en mellandag.

Vi gav oss iväg på Sol och Diipp och det var skritt som gällde för dagen. Solen sken, luften var hög och klar och det luktade lite höst.

Vi hade gott om tid att parata och mysa och ibland bara sitta tysta och fundera lite. Själavårdande.

Jag får nästan lust att skritta imorgon också.

Hästnörd?

Här ligger jag. Snorig och febrig men med en bra magkänsla.

Gårdagens ritt var med facit i hand inte någon bra behandling mot min förkylning. Kanske hade jag mått bättre idag om jag låtit bli, men det vet man aldrig.

Ola muttrade imorse " Du tar ju bättre hand om hästen än om dig själv!!!"

Det är nog ganska vanligt förekommande bland hästmänniskor.

Idag tar dock Lena hand om Sollan och jag kurerar mig samtidigt som jag ligger här och laddar för att anmäla mig till Göingeritten.

Jag längtar efter Sollan. Vad kännetecknar en hästnörd och finns det i sådana fall någon bot? Jag tror nämligen att jag har blivit en. HJÄLP!

Mos.

Att rida tre mil med en dunderförkylning och 38.5 i temp är absolut inget jag rekommenderar...,men det gick!

Sol pinnande på som en liten duracellkanin och jag bara åkte med och styrde lite då och då. Härligt. Precis som det ska kännas (förutom dunket i bihålorna då såklart)

Vi höll ett lagom tempo på mellan 13-14 och hon pulsade ner på ett par minuter. Känns skönt. Turen idag bjöd på mycket backar och en hel del eländig terräng där vi var tvugna att hålla skritt.

Nu är jag trött och moooosig. Men glad. 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Att vara med häst.

När min dotter Malin föddes för ett år sedan tänkte jag att mitt hästintresse skulle svalna något, men så har det inte blivit. Dock kommer ju Malin på första plats såklart. Relationerna går liksom inte att jämföra. Det är ju en annan sorts kärlek till barn. Det drabbar en så hårt som ett knytnävsslag i magen. Man är chanslös. Det är bara att älska!

Men relationen mellan människa och häst är märklig och mäktig. Det är nog ingen tillfällighet att denna relation beskrivits tusentals gånger i litteraturen och kan spåras tusentals år tillbaka. Det är något speciellt!

Jag har förändrats på många sätt sedan jag skaffade Sol. Ibland har jag varit nära att ge upp, men jag har fått god hjälp med mycket och jag har vuxit med motgångarna har jag upptäckt i efterhand. Mycket har berott på min egen osäkerhet och jag har övervunnit många rädslor. Jag har lärt mig mycket om mig själv.

Vi har gått igenom en hel del tillsammans och man växer samman på ett häftigt sätt. Med det vill jag inte säga att jag är tokig i henne alla dagar på året, men jag hyser en otrolig respekt för henne och kan bli rörd över hur mycket hon gör för mig.

Sol får 10 timmar i veckan. De övriga 158 är Malins. Och Ola....ja han får väl snika in sig lite på de där 158 då...

 

Vandrande jordhög.

Två jordhögar! Ja det var faktiskt vad som stod och betade i hagen idag när jag och Jannik kom för att hämta hästarna. Under jordhögarna kunde vi skymta två par hästar, men bara skymta. Ingen av dem verkade heller särskilt sugnen på att hänga med, utan ville snarare gå åt andra hållet. Gräs! Jag säger bara gräs!!!

Till slut fick vi ner Sol och Diipp till stallet och efter att vi svabbat av den värsta smutsen så gav vi oss i väg. 2 timmar aktiv skritt stod på schemat och så fick det bli. Skönt nu när bromsarna gett upp. Undrar just om de gör som fåglarna och flyger söderut i små V-formationer. Måste se gulligt ut i sådana fall.

Fördelen med skritturerna är att man hinner prata en hel massa och det är faktiskt väldigt mysigt. Vi har fin kuperad terräng att skritta runt i och idag passade jag även på att vattenträna med Sol. Det låter tjusigt..."vattenträna" ...., men med det menar jag att vi går fram och tillbaka genom en stor vattenpöl några gånger. Det är modigt gjort om man heter Sol.

På tisdag är det dags för en 3mil och sen får vi se...

Inte som man tänkt, men bra i alla fall!

Varför blir saker och ting inte som man tänkt sig?

Detta har jag haft anledning att fundera på flera gånger under våren och sommaren.

Är det för att man ska inse att det i alla fall  inte var meningen, eller är det kanske för att man ska se det som en utmaning i sig och hitta sätt att ta sig vidare. Hur ska man veta...?

Hur som helst...

Idag skulle Lena och jag åka till Caroline Penot i Vetlanda för att rida dressyr och umgås.

http://www.hastgarden.se/index.html

 Tyvärr blev det inställt. Carolines paddock var översvämmad efter nattens skyfall. Eländes. Jag hade verkligen sett fram emot att träffa Caroline och babbla en massa om den tiden då hon hade Sol och red in henne. Det hade varit skoj! Hoppas att det blir ett nytt tillfälle snart! Jag är nyfiken på denna trevliga människa.

Vi lastade istället in Sol i transporten och körde 5km till ett ridhus i närheten. Där grillades vi under 60 minuter av Lena och du milde vilken träningsvärk jag har. Jag tycker det gick bra. Dressyr är inte Sols favoritgren, men hon gör allt jag ber om efter bästa förmåga. Pärlan.

Sedan lastade vi hem igen och inget oförutsett hände under den 5km långa vägen hem. Detta kanske är min nya melodi, eller?

Nästa vecka är sista anmälningsdag till Göonge 120kmFEI (...)

Ridhjälp.

Ibland är det bra att någon annan rider ens häst .

Ikväll red Lena Sol och kände lite på hur hon gick i samtliga gångarter. Kul! Hon red ihop med Jane och Diipp och de såg ut att ha det riktigt trevligt.

Själv packade jag lite och hämtade transporten inför morgondagens äventyr i Vetlanda.

Spännande!!!!

 

                                                      Lena  och  Jane

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Korrigering.

Häromdagen skrev jag att jag mötte en traktor med en BALVAGN på min ridtur. Det var fel. Det var ju givetvis en TIPPVAGN. Tommy som körde traktorn var vänlig att informera mig om detta och det kräver ju naturligtvis en korrigering. Hur kunde jag ta såååååå fel :-)

För säkerhets skull publicerar jag bilder på de olika vagnarna nedan.

 

                                                           Tippvagn

                                                              Balvagn

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Upp till bevis!!!

Idag har jag longerat Sol för att kolla att allt var ok efter hennes lilla utflykt igår. Jag låg i sängen igår och kunde knappt sova för att jag kände mig så oerhört dum.  Jag får se det som en läxa helt enkelt.

Sol var i alla fall helt ok och pinnade på fint i båda varven. Skönt.

Snart väntar en liten utflykt för mig och Lena. Vi ska åka till en bekant i Vetlanda, Caroline; nästa vecka. Det är en kvinna som red in Sollan för många år sedan och som jag  fick kontakt med på ett lustigt sätt förra året.

http://www.hastgarden.se/html/om_oss.html

Jag och Sollan ska ta en lektion för henne, hon är nivå A tränare och har själv tävlat mycket både dressyr och hoppning. Nervöst.

Jag bad henne ge Lena något att bita i, så hon kommer att få ta en lektion på hennes kolsvarta oldenburgerhingst på 1.70. Ska bli kul att se!!!!!

Upp till bevis!!!

Häst och stallvårdskurs steg 1:

Idag red jag och Sol en trevlig tur på egen hand. Hon kändes lite omotiverad först och försökte vända hemåt några gånger med diverse förevändninger. En läskig sten, ännu en läskig sten och sist men inte minst - en läskig vattenpöl.

När vi kommit in på vår favoritväg, bålstocken, och vi lade oss i en långsam galopp, vara allt glömt och förlåtet. Sol var som en liten mört och pinnade glatt på. Vi tog 5 km asfaltsväg hem och skrittade aktivt med långa tyglar. Först mötte vi en motorcyklist som snabbt dök upp bakom en kurva. Sol rörde inte en fena. Efter en liten stund kom det en stor traktor med en skramlig balvagn - Sol lufsade på utan att vrida på huvudet ens. " Ursäkta, men är du samma häst som nyss höll på att hoppa ur skinnet pga en sten"? Ibland skulle man verkligen vilja hoppa in i huvudet på hästarna och se hur de tänker.

När vi kom hem skulle jag sadla av vid hagen, men glömde knäppa upp spännet på martingalen som fäster i sadeln. Sol fick panik när sadel gled över på sidan och hängde kvar där. Hon for runt runt och jag också eftersom jag lindat tyglarna runt handleden. Smart! Det första man får lära sig på "hästochstallvårdskursen".

1) Linda aldrig grimskaftet runt handleden!!!

Jag kom loss till slut och Sollan for iväg med sadeln hängande på sidan av magen. Efter ett par krumbuktsprång lyckades hon sparka av sig den och for iväg till de andra hästarna i hagen.

Man känner sig mindre lyckad när det händer sådana här saker. men förhoppningsvis lär man sig något. Konstigt nog var hästen och all utrustning hel efteråt. Ja, förutom min hand då....

0 kommentarer | Skriv en kommentar

På beställning...

Har haft en hemsk migränhuvudvärk idag.

Det är så långt mellan anfallen nu att jag nästan hade glömt bort hur det kändes.

Ikväll ska jag ta mig ut till stallet och ta ett "kollamasken"prov på Sol. Hon går ju ute dygnet runt, så det blir ju lite klurigt att få henne att gödsla på beställning. Kan bli en lååååång kväll.

Jag tror jag plockar ner henne i stallet och sätter på henne transportskydden. Då brukar det komma som ett brev på posten,

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Allt är som vanligt, fast nästan lite bättre.

Dimmigt och småduggigt idag.

Jag och Jane gav oss iväg på Sol och Dippen. Turen gick runt långsjön idag. Hästarna var lagom pigga och kunde börja med att trava den dryga milen på  långa tyglar. Det gick bra ända tills vi rundade sjön och det blev hemväg. Då fick jag bromsa upp Sollan rejält.

Sol är glad och framåt och allt känns som vanligt. Skönt.

Man kan inte låte bli att blicka lite framåt...

 

Det är underbart att mocka!

Red en liten mystur på Sol igår. Vi tog lite trav och Sol ville så gärna galoppera, men jag har lovat mig själv att vara lite försiktig med träningen även om det känns som hon skulle kunna springa hur långt som helst.

´Varje morgon tempar jag henne, kollar puls och tarmljud. Jag är överlycklig när jag ser hennes bajshögar. Tänk att det kan vara så underbart att mocka. Ju mer desto härligare. Mocka , mocka, mocka!

Undrar om den mockglädjen håller i sig genom hela vintern???

Vänner

Igår kväll sadlade jag och Lena upp Sol och Diipp för en mysig skrittur. Solen sken och det var en underbar kväll utan en massa mygg. Jag tror att vi pratade oavbrutet hela ridturen och du milde vad skönt det var. Man ska akta sig för att hamna i"ält-träsket",men somLena sa: "Ut mä´t! Det måste ut!                                                                                      

Sådana vänner är en dyrbar gåva, den saken är klar! För efteråt kändes hjärtat lätt som en liten kolibri som ville fladdra iväg.

Sol var så pigg och ville hela tiden trava. Taktade bitvis och tyckte att ridturen var allmänt tråkig och lååååångsam. Hon vill mer. VI får se om hennes matte orkar ladda om så kanske vi kan ta och springa den där 12-milen trots allt. Kloka Lena sa: "Loppet är inte kört! Sol orkar lätt, men DU måste ju orka och tycka det är kul också".

 Så sant,så sant

.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

En 12mil hade inte suttit helt fel.

Är det inte märkligt när saker och ting inte blir alls som man tänkt sig?

I fredags gav vi oss iväg. Laddade! Jag och mitt team: Lena, Susanne, Ola och Sol. Stämningen i bilen var på topp.

Vi stannade fyra gånger och vattnade Sol som åkte lugn och fint och tuggade på sitt hö. Resan gick jättebra.

När jag lastade av Sol ösregnade det och jag begav mig till hennes utebox för att ta av benskydden och erbjuda henne vatten. Sol ville genast lägga sig ner i boxen trots att det var fullt med vatten på marken. Det var inte likt henne och jag fick en klump i magen. Ingen temp och pulsen låg på 40. Tarmljud hade hon också.

Rådgorde med mitt team och vi la på Sol ett par täcken och gav oss ut i ösregnet för att promenera med henne. Hon ville inte beta utan bara lägga sig ner hela tiden. Vi tog några promenader, men det blev inte bättre. Till slut tillkallade jag veterinär. Jag misstänkte att det var någon slags kolik trots att Sol inte haft det någon gång tidigare.

När veterinären kom undrade hon om hon skulle försöka behandla henne så att jag ändå kanske kunde komma till start nästa dag. Jag sa att tävlingen inte hade någon prioritet utan att hon skulle ge Sol den behandling hon behövde för att bli bra.

Sol fick kramplösande och på 10 minuter vände hela tillståndet och sedan dess har hon mått bra. Hon fick även dropp för att  hon inte skulle få äta på resten av kvällen.

När starten gick nästa morgon stod en pigg Sol i Jesscia Hombergs stall med föster ut mot tävlingsbanan och såg alla ekipagen susa förbi. Hon var nog snopen. Så kände i alla fall jag mig. Snopen och ledsen och tom.

Resan hem gick bra. Nu går Sol hemma i hagen och myser med sina kompisar som vanligt. Det hela verkar inte ha påverkat henne, hon är som vanligt i hullet och pigg och tävlingsladdad.

Jag och mitt team hade ändå en bra resa och lärde oss massor, men jag är nog inte en tillsräckligt "stor" människa för att säga att det räckte för mig. Inte ännu. En tolvmil hade inte suttit helt fel.