Om

Jag heter Kristina Hagevi och är född 1975.
2005 Blev jag biten av distanssporten och har sedan dess tränat och tävlat inom denna härliga sport.

2007  köpte jag ett arabsto - Sol.
Vi hann bli ett sammansvetsat team med tre tävlingssäsonger i bagaget..

I mars 2011 fick jag hastigt ta bort Sol på grund av akut kolik.

Hon lämnade ett enormt tomrum efter sig.

Säsongen 2011 tränade och tävlade jag "Super Extreem ox",                                    en arabvalack på då 8 år, som ägdes av Gunilla Carlson.

Mellan 2011-2014  ägde jag arabstoet Belisha f. 2006. Hon flyttade i juni 2014 till sin nya ägare Cissi Fors, där tanken är att hon ska bli fölsto.

Säsongen 2014 tränar och tävlar jag essica Holmbergs häst Princess Millenia. Ett tillskott till distansfamiljen anländer i maj 2014. Hadari, arabvalack f. 2008

 

Godkända ritter Princess Millenia 2014

Finnerödjaritten 50CR

Göingeritten 80kmCEI*

 

Godkända ritter Belisha 2013

A9-ritten 50km

 

Godkända ritter Belisha 2012

Sämsholmsritten 50km

Dackeritten 80km

Sydnärkeritten 50km

Laxåritten unghästfinalen 80km

 

Godkända ritter Belisha 2011

Tjustritten 50kmCR

 

Godkända ritter Super Extreem 2011:

Vedemaritten 80km*                                                                                                            Göingeritten 120km**                                                                                    Uppsalaritten 50km

 

Godkända ritter Super Extreem 2010

Hökensåsritten 80km                                                                                          Vasaritten 80km


Godkända ritter Sol:

2008:
Hökensås 50km
Dackeritten 80km
Sydnärkeritten 50km
Fornaboda 80km
Hallandsritten 80km
2009:
Ekenäs 40kmCR
Hökensås 50km
Dackeritten 80km
Sydnärkeritten 80km
Billingeritten 120km
Tjustritten 50km
2010:
A9 80km**
Sydnärkeritten 40kmCR                                                                                          Göingeritten 120km**

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Reklamfri blogg!
Skapa en egen blogg utan krångel eller teknisk kunskap.
Skapa bloggen nu!

Visar inlägg från september 2010

Tillbaka till bloggens startsida

En ardenner tack!

Ibland när jag läser här på bloggen så slår det mig att det alltid låter som vi har det så trevligt och smidigt i vårt lilla stall. Faktum är att så är det faktiskt oftast. Och speciellt nu när tävlandet lagt sig lite och den här mysiga mellanperioden med kravlös hästgemenskap börjar. Snart kommer snön och kylan och då lovar jag att det kommer att bli annat ljud i skällan.

Idag gick jag upp tidig och hämtade upp Madde på vägen till stallet. Madde hade häst hos Lena när jag började rida där för 6 år sedan. Det var verkligen så länge sedan och vi skulle ta en skritt- och prattur.

Jag had förberett mig på att hästarna lugnt och stillsamt skulle lufsa fram genom skogen medan Madde och jag begrundade livet i lugn och ro. Så blev det NÄSTAN. Sol var så otroligt laddad och sprang mest på tvären hela turen och hade väldigt svårt för att koppla av. Men det är ju skönt att hon är pigg och glad i och för sig. En ardennervalack kanske man skulle skaffa sig? En stor trygg farbror som bär runt på en och inte gör mer än han måste. Jag har sett en söting som går i en hage på väg till stallet. Jag kanske helt enkelt skulle fråga om vi kunde göra ett litet byte. Bara över vintern. Jag kunde ha ardennern att lufsa runt på i vinter och de kunde få låma Sol att dra timmer med. Så får det bli!

Utan krav.

Igår kom Jennifer ut till stallet för en ridtur. Jättekul!

Hon hade bespetsat sig på en ridtur på Sol, vilket innebar att jag svingade mig upp på Diipp. Det gjorde jag gärna.

Ridturen förflöt och vips var vi hemma i stallet igen. Vi pratade oss igenom skogen, och hästarna, ja dom lufsade väl på. Vi märkde dom inte ens.

Det känns jätteskönt att trappa ner träningen nu och bara rida små sköna turer för att det känns roligt. Helt kravlöst. Tror att Sol känner likadant.

Jag ska ägna mig lite åt horsemanshipövningar från marken nu framöver tänkte jag. Det är riktigt svårt, men roligt och nyttigt.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Mys

Idag kom en go kompis från jobbet i Västervik på besök. Hon är hästtjej och vi gav oss iväg på en liten tur på Sol och Diipp. Sol fick sadel på sig igen efter två veckors uppehåll och hon taktade iväg från stallplanen. Vilken iver.

Dimmorna lättade och plötsligt var det gråa vädret som bortblåst. Solen värmde oss när vi skrittade fram över stock och sten. Tänk vad mycket som kan avhandlas på hästryggen.  Inte blev det sämre prat över muffins och kaffe efteråt heller!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Bara vara häst

Lugnet har lägrat sig över Stall Björkesnäs.

Hästarna går i hagen och ömsom mumsar hö och ömsom rullar sig i den gegga som hör årstiden till. Sol och jag har tagit skogspromenader den senaste veckan och det är hur härligt som helst. Hon är verkligen värd att bara få vara häst. Tävlingsäsongen  för oss är över för i år. Känns lite tomt, men just nu, skönt.

Sol gjorde en härlig avslutning på en säsong som mestadels varit jätteskoj, men också bjudit på en del besvikelser.

 Man växer väl med motgångar eller???

En sak är dock säker och det är att man uppskattar medgångarna desto mer. Jag kommer länge att leva i glädjeruset av den roliga 12-milsritt vi hade nu senast i Göinge och den anda som fanns i hela vårt team. Vilken känsla

Jag har fått så mycket hjälp av så många människor för att kunna hålla distansdrömmen levande. Min goa mamma och pappa som troget ställt upp och tagit hand om Malin när jag och teamet åkt iväg på tävling t.ex. Och alla mina olika groomar: Lovisa, Jannik, Fredde, Lena, Mangan, Sara, Minna, Susanne, LenaSö.....Ola!!!.Ja kära nån. Det får väl bli en riktig brakfest för att tacka hela högen.  

Förra lördagen fick Diipp ut och lufta sig tillsammans med Jannik och de båda knep tredjeplatsen på Tjustritten 5mil. Det var så kul att se dem och speciellt Diipp som med sina 18 år såg ut som en liten elitponny, mjuk och fin i kroppen och tävlingsladdad som en krutburk.

Tankarna gick till Lovisa och Sol som för ett år sedan knep andraplatsen i samma tävling när jag stolt stod och hejjade med Malin, sex veckor gammal, i famnen. Ett år, vad fort det går.

                                                     Sol och Lovisa

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Bilder TJUSTRITTEN

Här är lite bilder från vår klubbs ritt Tjustritten.

Gott och blandat.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Promenad

Dagen efter vår resa skulle jag gå en promenad med Sol.

Vi åkte 25 mil, hon sprang 12 mil, vi åkte hem 25 mil. Kanske skulle hon vilja vara ifred och bara beta och ta det lugnt kan man tycka?

 När jag kom till hagen och visslade på henne så tittade hon upp och gnäggade till. Sedan kom hon springades mot mig i hagen medan de andra hästarna lugnt fortsatte beta. Hon trädde huvudet i grimman och följde välvilligt med mig. Vilken underbar känsla.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Borta bra men...

Det var mysigt att se Sol komma hem efter sin lilla tripp. Lovisa som är min medryttare och goa vän klappade om henne och släppte henne i hagen med sina kompisar. Borta bra men hemma bäst.

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

12 mil minsann!!!

Yippie!

Jag har ridit min första 12-mil och Sol har blivit godkänd på sin andra. Jag är LYCKLIG!!!

Resan till Glimåkra i fredags gick jättebra. Det var bara jag och Ola. Vi stannade och lastade av Sol på halva resan och hon betade friskt, drack äppelvatten och kopplade av. Ola och jag åt snabbmat och kopplade av vi också.

Förbesiktningen gick fint.

Lena Söderberg, Lena Sandberg och lilla Fixa kom sent på fredagkvällen och vi la upp taktiken inför nästa dag över en påse bullar, chips och kaffe.

Nästa morgon var vi laddade när starten gick kl 06.30 och dimmorna lättade över glimåkra. I gryningen tuffade vi iväg strax efter tätklungan genom Glimåkras gator.

Med nöd och näppe kunde jag få Sol att lugna ner sig och släppa vittringen på täten. Efter ett stycke fick vi sällskap med en trevlig danska, Inger P Bertelsen på sin fina valack Portello, som vi sedan höll sällskap med ända till sista slingan.

De båda hästarna gick kanonfint tillsammans och vi höll ett medeltempo på ca16km/h.

Banan var otroligt vacker. Vi red genom små skånska gårdar och genom djupa bokskogar. Det kändes som vi var med i en sagobok.

Sol var pigg och glad och åt och drack jättebra. Veterenärerna var nöjda och allt rullade på. Mina groomar skötte sig exemplarisk och de peppade mig vid varje mötesplats.

Inför sista slingan valde min ridkompis att slå av på takten, men hon tyckte att jag skulle rida iväg. Det kändes lite konstigt, men vi la in en högre växel och galopperade ifrån vårt sällskap för dagen. Sol accepterade detta, men efter ett par km vände hon sig om lite som för att undra var den trevliga kompisen tagit vägen. Nåväl. Vi höll vårt tempo och det fungerade jättebra. Sol var pigg och positiv.

När vi passerade skylten "1 km till vetgate" var jag tvungen att nypa mig i armen för att se om det inte var en dröm ändå. Jag fiskade upp min mobil i traven och ringde mamma: "Mamma!!! Jag har bara 1 km kvar till mål"!

Det var en underbar känsla att g övermållinjen med hela mitt lilla team som stod där och hurrade och Sol som pinnande på med spetsade öron. Tempot slutade på 15.5km/h.

Nu var det dags för slutbesiktning.

Jag var nervös och vågade inte titta på Lena som var min komanjon i alla veterinärgrindarna. VI pulsade, travade upp, alla veterinärerna fick säga sitt och..... GODKÄNDA!!!!

Jag råkade visst krama Domaren på kuppen, men men....

Överlycklig sprang jag för att krama om Lena Söderberg och Ola. Yiiippiie!

En femteplacering blev det och allt käkndes helt enkelt supertoppen. Vilken dag!

Hemresan idag var avslappnad och skön. Vi lastade av Sol på halva vägen som vanligt och hon mumsade glatt i sig gräs och Ola och jag mumsade på hamburgare. Vilken superhelg och vilket superteam jag hade med mig. De gjorde halva jobbet och Sol gjorde den andra halvan. Jag bara hängde med och styrde lite i kurvorna...

 

 

 

 

 

 

Bye bye!

Ridturen idag var ren glädje!

Allt är packat!

Världens bästa Lena och Jannik har tvättat min häst!

Lovisa har kommit med äpplen.

Imorgon åker vi.

Bye bye!

 

Uppladdning

Idag var det uppladdning för Jannik och Diipp inför tjustritten. En tvåmil i 17-tempo.

Jag och Sollan tog sällskap en liten bit, men vek av på en egen runda efter 5km. Vi ville ta det lite lugnare och vår tur slutade på 15km. Hon är underbar att rida själv. De nya skorna satt finfint. Allt känns kul och jag vet inte vem som ser fram emot lördagen mest; jag eller Sollan.

Jannik och Diipp hade också haft en mysig tur och Lena smög runt i skogen och fotograferade.

 

Nya skor.

Idag har min duktiga hovslagare lagt nya skor på Sol.

Känns tryggt.

Funderade på skorna på bilden nedan, men jag tog de gamla vanliga.

Men till nästa tävling kanske...

Dags att baka pizzabullar.

Idag har jag haft en underbar tur!

Jag och Jannik gav oss iväg på Sol och Diipp.  2 timmar aktiv skritt i kuperad terräng. Vi bjussade på en liten galopp mitt i turen som de tacksamt tog emot.

Jannik ska rida Diipp på sin första tävling på Tjustritten om 2 veckor. Hon är lite pirrig precis som jag är inför tävlingen i helgen. Ååååå!

Jag blir alltid så pirrig när det är ungefäe en vecka kvar. Stackars Lena får höra på mitt tjat om allt möjligt och omöjligt. Jag behandlar Sollan som en liten porslinshäst och pudrar och tvättar och duttar och har mig.

Men Sol känns som en lärka och det ska bli riktigt roligt att ta sig an helgens äventyr.

På tisdag kommer bästa hovslagaren och sedan är det två mysturer innan tävlingen som gäller. Och pizzabullebak förstås....

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Vi står med!

Startlistorna till Göingeritten har kommit och Sol och jag står med!!!!!!!

120km**. Skoj ska det bli!

 

 

Tjejlunch

Idag kom min goa kompis Susanne (tillika ordförande i vår klubb) och hälsade på. Hon var med mig på mitt och Sols lilla äventyr i Simlångsdalen. Hon är en klippa och jag tycker så mycket om henne.

Dagens plan var att Susanne skulle rida Sol och Lena skulle rida dipp. Jag och lilla Malin skulle fixa lunch tills de kom tillbaka. Så blev det.

Jag och Malin åkte ut i skogen och fotade tjejerna (eller kvinnorna) när de susade fram genom skogen. Luften var höstigt klar och solen sken från en klarblå himmel. Både Diipp och Sol var helnöjda. Det är intressant att se någon annan rida Sol. Det känns lite konstigt, men ändå skönt när det är någon man litar på .  Sol var så nöjd och Susanne sa att de hade haft trevligt tillsammans.

Efter ridturen blev det tjejlunch; Lena, Susanne, Malin och jag.  Nu är jag mätt i magen och varm i hjärtat.