Om

Jag heter Kristina Hagevi och är född 1975.
2005 Blev jag biten av distanssporten och har sedan dess tränat och tävlat inom denna härliga sport.

2007  köpte jag ett arabsto - Sol.
Vi hann bli ett sammansvetsat team med tre tävlingssäsonger i bagaget..

I mars 2011 fick jag hastigt ta bort Sol på grund av akut kolik.

Hon lämnade ett enormt tomrum efter sig.

Säsongen 2011 tränade och tävlade jag "Super Extreem ox",                                    en arabvalack på då 8 år, som ägdes av Gunilla Carlson.

Mellan 2011-2014  ägde jag arabstoet Belisha f. 2006. Hon flyttade i juni 2014 till sin nya ägare Cissi Fors, där tanken är att hon ska bli fölsto.

Säsongen 2014 tränar och tävlar jag essica Holmbergs häst Princess Millenia. Ett tillskott till distansfamiljen anländer i maj 2014. Hadari, arabvalack f. 2008

 

Godkända ritter Princess Millenia 2014

Finnerödjaritten 50CR

Göingeritten 80kmCEI*

 

Godkända ritter Belisha 2013

A9-ritten 50km

 

Godkända ritter Belisha 2012

Sämsholmsritten 50km

Dackeritten 80km

Sydnärkeritten 50km

Laxåritten unghästfinalen 80km

 

Godkända ritter Belisha 2011

Tjustritten 50kmCR

 

Godkända ritter Super Extreem 2011:

Vedemaritten 80km*                                                                                                            Göingeritten 120km**                                                                                    Uppsalaritten 50km

 

Godkända ritter Super Extreem 2010

Hökensåsritten 80km                                                                                          Vasaritten 80km


Godkända ritter Sol:

2008:
Hökensås 50km
Dackeritten 80km
Sydnärkeritten 50km
Fornaboda 80km
Hallandsritten 80km
2009:
Ekenäs 40kmCR
Hökensås 50km
Dackeritten 80km
Sydnärkeritten 80km
Billingeritten 120km
Tjustritten 50km
2010:
A9 80km**
Sydnärkeritten 40kmCR                                                                                          Göingeritten 120km**

Visar inlägg från april 2011

Tillbaka till bloggens startsida

Lycka

Jag vet inte vad jag ska säga om hästsamvaron  idag.

Ren och skär lycka bara. (och så lite körsbärsblom ovanpå det!)

 

                               Ann-Sofi på Dipp och Lena på Babbis

Jag och Svenne

 

 

Distansbränna

Det står en brun häst i stall Björkesnäs. Mörkbrun. Han heter Svenne, eller ja, hans riktiga namn är Super Extreem ox. Det är en arabkille på 8 år. Tanken är att jag ska hjälpa Gunilla med att träna och tävla honom den här säsongen.

Igår tävlade vi tillsammans på Vedemaritten 80CEI. Vi åkte hemåt med en godkänd ritt i bagaget,  efter en dag fylld med skratt, sol och damm.

Jag har också en tjusig "distansbränna" som ett fint minne av gårdagen(en rand i form av en GPS på armen)

 

 

Underbar omtanke.

Häromdagen kom ett paket på posten. Det var från Mountain Horse.

De har har hjälpt hela gänget med ridkläder och väldigt mycket uppmuntran och stöd under det senaste året. Det har varit ett jättekul samarbete.

I paketet var en laddning röda ridkläder. Så fina! Och en lapp:

"En liten tanke för att förgylla din dag.  "

Ja, vad ska man säga! Dom är helt enkelt bäst!!!!

www.mountainhorse.se

 

 

Sagan om Sol

Diipp kom till stall Björkesnäs. Underbara Diipp. Lena började tävla honom och efter ett par års ridning så fick jag äran 2005 att rida honom på en CR. Jag var livrädd. Men ritten var 5 mil och jag var tvungen att andas ibland och till slut släppte klumpen i magen. Känslan när vi red över mållinjen var obeskrivlig. Jag hade överlevt! Vi hade klarat det!            

Lena och Diipp tävlade och tävlade. Jag hinkade och hinkade. Jag red ännu en Clearround på Diipp och år 2006 tyckte Gunilla att ”Vi kan väl mysrida lite ihop på Vasaritten. Du på Martec och jag på Marzinett”. Underbara Martec! Han lotsade tryggt runt mig på min första tävling.

Såsmåningom gjorde lilla Babbis entre i stallet. Lena ville rida en prova på. Lovisa och jag följde med och hinkade. Lena och Babbis fick sällskap på ritten av en tjej som hette Jennifer Florin. Hon red på en liten söt vit häst. -Sol.

-Å, sa jag till Lovisa. ”Vilken söt häst. En sådan häst skulle jag kunna tänka mig”! Men jag skulle ju inte köpa någon häst. Jag var ju ingen hästtjej.

Jennifer blev gravid och efter att Sol varit i hennes ägo 10 månader var hon tvungen att skiljas från henne. Hon var till salu.

Jag ringde Lena från jobbet:

-Lena! Sol är till salu! Vad ska jag göra!

- Men du ska väl inte köpa häst, sa Lena? ”Eller ska du det”????

År 2007 i Augusti kom Sol till Björkesnäs. Hon var då 8 år och endast inriden och efter det riden av Jennifer de månader hon ägt henne. Hon hade även stått skadad ett par av dessa 10 månader.

Varken jag eller Jennifer visste speciellt mycket om Sols bakgrund. Senare fick jag av en händelse kontakt med Caroline Penot från Vetlanda. Det visade sig att hon haft Sol under fyra månader .  Jag vet fortfarande inte riktigt vad som hände henne under de där tidiga åren, men det får väl vara så nu.

Jag började jobba med henne. Hon hade massor kvar att lära sig. Hon hade ingen kondition och hon var vinglig och svajig. Vi tränade horsemanship, lastning och tog promenader. Lastningen gick jättedåligt. Jag vet inte hur många timmar vi lade ner på detta projekt. Men det pågick i alla väder och alla tider på dygnet. Många var inblandade och jag fick fantastisk hjälp. Lena hade skavsår i öronen och Gunilla hade öppen jourlinje på telefonen dygnet runt. Christer Carlén denna underbara människa ryckte ut i alla väder och på alla tider. Jag kände att jag hade tagit mig rejält med vatten över huvudet.

Sol stod på bakbenen mer än på alla fyra benen ibland. Hon ville dominera samtidigt som hon var en orolig själ. Jag kom hem och grät efter ridturerna och tänkte: ”Hur ska jag klara det här”! Jag förstod henne inte. Vi förstod inte varandra. Men jag kämpade på och fick som sagt hjälp med allt som jag kände att jag inte klarade av. Många underbara människor med ett enormt tålamod.

I mars 2009 fick Sol en kraftig feber och slutade äta. Hon ville bara ligga. I fyra dagar åkte veterinärerna skytteltrafik ut till vårt stall. De kliade sig i huvudet. Till slut kunde de inte göra mer. Närmaste djursjukhus som hade en plats till Sol var Ultuna.

-Antingen får du åka dit eller också måste vi avliva henne, sa veterinären.

Gunilla sa:

-Jag åker halva vägen och möter dig med min transport! Det här fixar vi Kicki. Ge inte upp nu!

Vi åkte dit. Sol fick diagnosen Bukhinneinflammation och veterinären gav henne 50/50 chans att överleva. Sol överlevde.

Gunilla och Sol på Ultuna mars 2008

Efter en vecka kom Sol hem till Björkesnäs en solig dag, och efter ytterligare en vecka var alla prover normaliserade och jag fick klartecken att fortsätta vår träning.Veterinärerna skakade på huvudet.

 Efter detta lossnade mycket. Jag kände att Sol litade på  mig och jag växte också med det förtroendet. Det kändes som vi hade ingått något slags hemligt förbund.

Vår tävlingssäsong började i Maj 2008 och sedan rullade det på.

Först på schemat stod Hökensåsritten och 5 mil tävlingsklass. Det blev en strapatsfylld ridtur där Sol sparkade min klubbkompis häst så att den fick ett stort otäckt sår och blev halt. Vi blev godkända med blandade känslor.  

Hökensås maj 2008

Nästa tävling blev Dackeritten 8mil. Sol sprang på tills vi hade 7km kvar till mål. Då tvärstannade hon och reste sig på bakbenen. Hon vill springa åt andra hållet. Ingenting hjälpte. Ekipage kom och susade förbi oss, men Sol stod som fastfrusen i marken. Jag tänkte:

”Är hon trött? Jag provar och springer åt andra hållet så får jag se vad som händer”

Jag vände henne och hon tog en rask och frisk galopp. ”Dumma häst”!

Jag satt av henne och ledde henne framåt. Det gick bra. Jag började småspringa …..det gick också bra. I två km joggade vi, det var varmt, jag hade säkerhetsväst, hjälm och var dödstrött och arg. Till slut satt jag upp igen och hon skrittade lite motvilligt framåt. Bakom hörde jag en häst komma i galopp. Det var en norska på sin fina hingst som låg 2:a i SM-klassen på 160km. Hon hade en väldig fart och hade precis gjort ett ryck från 3:an.  Sol spetsade öronen. Jag ropade:

-Jag tar sällskap med dig in till mål om det är ok!?

-Ja de må du göre, svarade hon. ” Men jag må ride hurtigt”!

Sol tog galopp och vägrade sedan släppa kontakten med den snygga hingstpojken, och jag kan försäkra  – Vi red hurtigt! Full galopp hela vägen in i mål och Sol var pigg som aldrig förr. Efter 3 minuter pulsade vi in med en puls på 50. Konstiga häst!

Dackeritten juni 2008

Jag kände mig lite missmodig efter den ritten. Aldrig mer en tävling på den knepiga hästen! Tänk om hon skulle hålla på att krångla och stanna och inte vilja gå. Det ville jag inte vara med om. ”Sol passar nog inte för distansen,” tänkte jag.

Kloka Gunilla sa:

- Vi kan väl rida ihop på Sydnärkeritten. Då kan vi rida på lite fortare och testa vad Sol tycker om det. 10-tempo kanske inte är hennes grej?”

Sydnärkeritten var underbar. Mitt bästa tävlingsminne faktiskt! Vi red 5 mil tävlingsklass och kom fyra av 32 startande ekipage. Av veterinärerna fick Sol BC. Tempot låg på 18.5km/h.

Sydnärkeritten juli 2008

Efter ett par månader startade vi även Fornabodaritten tillsammans med Babbis och Jennifer 80T med godkänt resultat.

Fornaboda 2008

På hösten  blev  jag gravid med lilla Malin, men jag ville absolut behålla Sol och jag ville att hon skulle få fortsätta sin träning och sitt distanstävlande.

Emelie Ekström red Sol i oktober på Hallandsritten. Det regnade och regnade och blåste storm på stranden. Men de blev godkända på 80T. Det var den sista tävlingen på Sols första säsong.

Hallandsritten 2008

Jag fick två medryttare på Sol. Lovisa Milton och Emelie Ekström . De delade på Sols träning under hela vintern och gjorde ett fantastiskt jobb. Sols tävlingssäsong 2009 började för Lovisa med Ekenäsritten i april, CR 40km. Sedan rullade allt på enligt plan. Jag och Sol hade en jätterolig säsong ihop med Lovisa och Emelie och jag var med och hinkade och kånkade på min växande mage på varje tävling. På säsongens sista ritt 12 augusti var lilla Malin med på sin första distanstävling 2 veckor gammal.

Lovisa och Sol Ekenäsritten 2009 40CR

Lovisa och Sol Hökesåsritten maj 2009 50T

Emelie och Sol Dackeritten juni 2009 80T

Emelie och Sol Sydnärkeritten juli 2009 80T

Emeli och Sol  augusti 2009 YRSM 120km

Lovisa och Sol tjustritten september 2009 50T

Målgång med Lena och Diipp

Sagan om Sol del 2.

Sol fickefter detta sin välförtjänta vintervila och i december jag mig överlycklig upp i sadeln igen.<?xml:namespace prefix = o />

Vi startade tävlingsäsongen 2010 med Vedemaritten 80km. Tyvärr blev Sol utesluten efter målgång. Hon hade en hälta på ett bakben. Detta var hennes enda uteslutning under alla tre säsongerna.

A9 ritten i Maj gick bättre. Sol var pigg och fräsch och vi tuffade på i vårt tempo och knep första platsen och även BC. Jag var överlycklig!

A9 ritten Maj2010 80kmFEI

 Sol fick en genomkörare på Sydnärkeritten av min medryttare Jannik.

Jannik och Sol Sydnärkeritten juni 2010 40CR

Säsongen rullade vidare och jag hade siktet på Nordiskt Baltiskt mästerskap. Det var då sol fick sitt första kolikanfall i juli, och vi kom aldrig till start. Besvikelsen var enorm. Både för att vi inte fick visa vad vi kunde, men mest för att Sol inte mådde väl. Jag led.

Jag funderade och funderade. Sol repade sig snabbt, var pigg och motiverad och jag ville gärna prova att rida 12 mil. Vi anmälde oss till Göingeritten i september.

Jag hade en jättebra magkänsla och den dagen stämde ALLT! Sol sprang för egen maskin hela ritten, hade snabba pulstider och vi gick i mål på en femteplats. Det kändes fantastiskt!

Göingeritten september 2010 120kmFEI

Säsongen 2010 var över. Jag var så nöjd och nu kändes det som vi kunde klara ALLT  tillsammans jag och Sol.

Jag fick kontakt med en fantastisk tjej i min klubb, Anne Lidholm. Hon erbjöd sig att hjälpa mig med Sols träning över vintern och de började rida och träna tillsammans. Anne red Sol i ridhuset och skolade henne lite inom dressyr. De var så fina tillsammans. Sol trivdes väldigt bra ihop med Anne. Tanken var att de skulle tävla en 80km tävling tillsammans under 2011.

Anne och Sol

 

Vintern kom. Sol blev sjuk. Hon fick kolikanfall efter kolikanfall och hela tiden var omständigheterna runt det hela helt olika. Vi kunde inte förstå vad som var fel. Jag åkte till Kalmar för utredning av hennes mage och de kunde inte hitta något fel. De misstänkte en sammanväxning i tarmen.

Den 19/3 skrittade jag och Sol ut tillsammans på en lång tur. Solen sken och fåglarna hade börjat kvittra. Jag njöt. Jag minns att jag tänkte att:" Nu är vi verkligen sammansvetsade"!

Samma kväll blev Sol sjuk. Hon fick ett kraftigt kolikanfall som inte gick att häva och veterinären bedömde att hon var i för dåligt skick för att transportera.

Jag satt med henne i boxen och tog farväl. Hennes mule var mjuk och jag försökte spara hennes lukt i minnet.

Jag kommer alltid att minnas Sol. Med henne har jag upplevt saker som jag inte visste var möjligt. Jag har levt och andats den hästen och jag saknar henne redan. Jag ville berätta sagan om Sol, för hon förtjänar det. Sagan är nog lik många andra sagor på många sätt,

men för mig är den speciell.