Om

Jag heter Kristina Hagevi och är född 1975.
2005 Blev jag biten av distanssporten och har sedan dess tränat och tävlat inom denna härliga sport.

2007  köpte jag ett arabsto - Sol.
Vi hann bli ett sammansvetsat team med tre tävlingssäsonger i bagaget..

I mars 2011 fick jag hastigt ta bort Sol på grund av akut kolik.

Hon lämnade ett enormt tomrum efter sig.

Säsongen 2011 tränade och tävlade jag "Super Extreem ox",                                    en arabvalack på då 8 år, som ägdes av Gunilla Carlson.

Mellan 2011-2014  ägde jag arabstoet Belisha f. 2006. Hon flyttade i juni 2014 till sin nya ägare Cissi Fors, där tanken är att hon ska bli fölsto.

Säsongen 2014 tränar och tävlar jag essica Holmbergs häst Princess Millenia. Ett tillskott till distansfamiljen anländer i maj 2014. Hadari, arabvalack f. 2008

 

Godkända ritter Princess Millenia 2014

Finnerödjaritten 50CR

Göingeritten 80kmCEI*

 

Godkända ritter Belisha 2013

A9-ritten 50km

 

Godkända ritter Belisha 2012

Sämsholmsritten 50km

Dackeritten 80km

Sydnärkeritten 50km

Laxåritten unghästfinalen 80km

 

Godkända ritter Belisha 2011

Tjustritten 50kmCR

 

Godkända ritter Super Extreem 2011:

Vedemaritten 80km*                                                                                                            Göingeritten 120km**                                                                                    Uppsalaritten 50km

 

Godkända ritter Super Extreem 2010

Hökensåsritten 80km                                                                                          Vasaritten 80km


Godkända ritter Sol:

2008:
Hökensås 50km
Dackeritten 80km
Sydnärkeritten 50km
Fornaboda 80km
Hallandsritten 80km
2009:
Ekenäs 40kmCR
Hökensås 50km
Dackeritten 80km
Sydnärkeritten 80km
Billingeritten 120km
Tjustritten 50km
2010:
A9 80km**
Sydnärkeritten 40kmCR                                                                                          Göingeritten 120km**

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg från maj 2011

Tillbaka till bloggens startsida

Sommarlukt

Ikväll var det 27 grader när Anne och jag gav oss iväg på Babbis och Svenne. Det var sommarluft och det luktade syren och värme!

Jag undrar om man kan spara lukten i någon slags vacuumpåse och ta fram på vinterturerna och lukta lite.

För övrigt laddar vi för fullt inför söndagens stora utmaning, 120CEI på Göingeritten.

Chokladbollarna är packade, världens bästa hinknisseteam är samlat och pallen är trimmad.

Beroende?

Idag tog jag med kameran till stallet för att fotografera vår hovslagare. Vi råkar nämligen ha världens bästa. Greger. Ställer upp för oss i vått och torrt.

Diskussionerna går varma i stallet när han kommer. Allt måste dryftas och pratas ifatt sedan sist. Idag kom vi in på detta med min pall. Tantpallen.

Det är ju sommar nu och jag kan inte längre skylla på att bylsiga tjocka termobyxor och långkalsonger tar emot när man ska sitta upp.

Ändå envisas jag med min pall.

Lena berättade att på hennes jobb (Astrid Lindgrens värld) lämnar barnen sina nappar till Pippi när de ska avvänjas.

-Du har skapat ett beroende, sa Lena. "Du måste avvänja dig på något vis".

-Jag är inte beroende, protesterade jag. " Jag kan sluta när jag vill."

Undrar om Pippi behöver en pall till Lilla Gubben?

Inte min pall i alla fall!

 

                         (tagen på bar gärning av kringsmygande fotograf)

 

 

Att lära sig nya saker.

Livet med häst är lärorikt.

Ikväll har jag lärt mig två saker.

1)    Det kan vara dumt att skritta förbi en hage med ungtjurar på långa tyglar.

2)     I en apaloosasadel sitter man stadigt och bra.

Sån´t är livet

Idag blev det en dos lågintensiv träning.

Underbar försommarvärme och 2 mil i 12-tempo. Svenne och Babbis tuffade på och Anne och jag babblade på.

När vi kom hem gick solen ner över gödselstacken och livet kändes allmänt toppen.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Anne och Svenne

När jag ser Anne rida Svenne så önskar jag att jag också suttit i sadeln sedan 8 års ålder. (...och att jag var 20 år igen)

Hur fixar man det lite snabbt och smidigt?

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Finess

Idag var jag taggad till tusen när jag hämtade Svenne i hagen.

Jag försökte förklara för honom att vi skulle göra lite galoppjobb och lite fartlek. Han tittade lite skeptiskt på mig, men lommade snällt efter i grimskaftet.

Vi har en runda som lutar uppför i ca fyra km med underbar skogsväg. Där brukar vi galoppera och öppna upp lungorna lite,och resten av turen som är dryga milen kan man leka lite med fart.

Svenne var pigg! Han gav gärnet och galopperade som aldrig förr!

-Kan ni tagga ner lite där framme, ropade Lena som red på en mycket pigg Babbis en bit bakom.

- Jag försöker, hojtade jag! Och jag försökte verkligen. Men Svenne var så stark, och jag kunde inte riktigt få till det. han var verkligen inte sig lik.  Han sprang fortare och fortare. Jag jobbade och jobbade. Till slut försökte jag bli lite arg och bråkade lite extra med honom vilket resulterade i några bocksprång och en bakutspark. Sedan fortsatte han sitt race. Jag bråkade och han bockade. Så höll vi på. Till slut nådde vi backkrönet och jag pustade ut. Genomsvettig och väldigt arg.

-Jag vet inte vad det är med honom idag, sa jag till Lena. "Jag får ingen kontakt liksom!!"

Då började Lena gapskratta och pekade på bettet.

-Du har ju inte satt tyglarna i bettet utan direkt i grimman!

Jaha....den lilla detaljen....

Vilka finesser.

Födelsedagsbacken

En gång för länge sedan när Gunilla bodde på platta Upplandsslätten och jag frågade henne vad hon önskade sig i födelsedagspresent, sa hon:

-Jag önskar mig en backe!

Lättare sagt än gjort.

Förra sommaren, lagom till MIN födelsedag, så upptäckte jag och Lena en ny backe hos oss. Helt plötsligt bara låg den där bakom en krök.

Idag red jag och Ann-Sofi i den backen.  Den är säkert 500 meter lång och riktigt brant på ett par ställen. När man kommer upp på toppen är det en liten vändplan där man kan jogga ur hästarna den värsta mjölksyran och beskåda en vidunderlig utsikt.

Jag älskar min födelsedagsbacke.

Jag får en sådan härlig känsla i kroppen varje gång vi rider dit. Tänk att backen funnits där i alla år. Lång och brant och underbar!!!

Nästan som en metafor om livet. Bakom nästa krök....

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Att komma ifatt lite

Ibland är livets väg lite krokig. Kartan man har i fickan stämmer liksom inte med verkligheten alla gånger.

Ikväll har jag suttit i vitsippehagen på en sten med min bästis. Jag önskar att alla kunde få ha det så bra.

Att fylla näsborrarna med hästlukt och bara prata prata.....

Babbis - livsnjuterskan

 

 (Bilder: Lena Sandberg Nilsson)

0 kommentarer | Skriv en kommentar