Om

Jag heter Kristina Hagevi och är född 1975.
2005 Blev jag biten av distanssporten och har sedan dess tränat och tävlat inom denna härliga sport.

2007  köpte jag ett arabsto - Sol.
Vi hann bli ett sammansvetsat team med tre tävlingssäsonger i bagaget..

I mars 2011 fick jag hastigt ta bort Sol på grund av akut kolik.

Hon lämnade ett enormt tomrum efter sig.

Säsongen 2011 tränade och tävlade jag "Super Extreem ox",                                    en arabvalack på då 8 år, som ägdes av Gunilla Carlson.

Mellan 2011-2014  ägde jag arabstoet Belisha f. 2006. Hon flyttade i juni 2014 till sin nya ägare Cissi Fors, där tanken är att hon ska bli fölsto.

Säsongen 2014 tränar och tävlar jag essica Holmbergs häst Princess Millenia. Ett tillskott till distansfamiljen anländer i maj 2014. Hadari, arabvalack f. 2008

 

Godkända ritter Princess Millenia 2014

Finnerödjaritten 50CR

Göingeritten 80kmCEI*

 

Godkända ritter Belisha 2013

A9-ritten 50km

 

Godkända ritter Belisha 2012

Sämsholmsritten 50km

Dackeritten 80km

Sydnärkeritten 50km

Laxåritten unghästfinalen 80km

 

Godkända ritter Belisha 2011

Tjustritten 50kmCR

 

Godkända ritter Super Extreem 2011:

Vedemaritten 80km*                                                                                                            Göingeritten 120km**                                                                                    Uppsalaritten 50km

 

Godkända ritter Super Extreem 2010

Hökensåsritten 80km                                                                                          Vasaritten 80km


Godkända ritter Sol:

2008:
Hökensås 50km
Dackeritten 80km
Sydnärkeritten 50km
Fornaboda 80km
Hallandsritten 80km
2009:
Ekenäs 40kmCR
Hökensås 50km
Dackeritten 80km
Sydnärkeritten 80km
Billingeritten 120km
Tjustritten 50km
2010:
A9 80km**
Sydnärkeritten 40kmCR                                                                                          Göingeritten 120km**

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Reklamfri blogg!
Skapa en egen blogg utan krångel eller teknisk kunskap.
Skapa bloggen nu!

Visar inlägg från september 2011

Tillbaka till bloggens startsida

Värme

Det är sällan jag känner att ridturerna är jobbiga eller känns betungande. Faktiskt!För det mesta är jag glad i magen och har en skön känsla i kroppen när jag sätter mig i bilen och åker hemåt.

Däremot kan jag känna att vissa ridturer är extra mysiga.

Idag kom Ann-Sofie ut till stallet och vi skulle ta en tur på Diipp och Bellis. Det var flera veckor sedan vi sågs och jag blev verkligen så glad i hela kroppen.

Turen var lik alla andra turer. Vi skrittade, travade och galopperade.

Men den lämnade en stor varm boll i hjärtat hos mig.

På några veckor hinner det hända mycket.  Livets väg slingrar sig fram med en del avkrokar, berg och dalar.

Skratt och tårar, om vartannat.

Nog finns det mycket att vara glad över.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Sandlådebyxor

En återkommande fråga är:

-...och när ska Malin börja rida då?

Jag svarar alltid att hon inte ska hålla på med hästar. Det är alldeles för farligt. Hon ska leka i sandlådan, samla på bokmärken och på sin höjd kanske gå på en och annan fotbollsträning. Men helst bara bokmärken.

Och på helgkvällar ska hon sitta hemma framför tecknade filmer och äta popcorn tills det blir dags för henne att flytta hemifrån.

Men.....

Detta till trots kunde jag inte låta bli att köpa ett par bedårande små ridbyxor, precis i Malins storlek. De duger nog till att göra sandslott i också....

Längtan

Vi har varit i Spanien några dagar tillsammans med mina två systrar och deras respektive familjer. Det har varit härligt och välbehövligt.

När jag kom hem igår var klockan strax efter lunch och jag gav mig iväg ut till Bellis för att ta henne på en ridtur. Det var så härligt. Jag hade inte ridit henne sedan tävlingen och hon kändes mjuk och pigg.

Efter ridturen kom det ett sms från Lena där hon frågade om vi inte skulle ta en sväng  med hästarna tillsammans på kvällen. Jag hade fortfarande ridbyxorna på mig. Beslutet var busenkelt. Två ridpass. Inte kan jag komma på något bättre att göra på en semesterdag?

En höstblåsig Bellis

Jag och min 17-årige systerson Erik låg och grävde i i den spanska sanden för några dagar sedan. Vi reflekterade över livets alla skiftningar. Man tänker bra när man låter sanden rinna mellan fingrarna. Erik beklagade sig lite över att hans tjej var så långt bort och att det skulle dröja fyra långa dagar innan de träffades igen. Jag blev alldeles varm i hjärtat.

-Jag längtar så efter henne, sa han.

-Ååh, sa jag! "Jag längtar efter Bellis"

-Vem tusan är Bellis, undrade Erik?

-Min häst såklart, svarade jag!

Erik skakade på huvudet, tittade på mig och suckade:

-Men Kicki för.......

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Givetvis

För tillfället finns det inte någon egentlig anledning för mig att åka ut till stallet. Bellis vilar efter sin tävling och går i hagen och mumsar gräs och hö. Hon har det bra. Hon saknar inte mig.

Eller?

Jag vill gärna tro  att hon går där och sparkar på stubbarna och längtar efter sin matte. Att hon tittar förväntansfullt mot grinden varje gång det åker förbi en bil och väntar på att jag ska dyka upp och slänga mig runt halsen på henne och kramas så att hon nästan inte får luft.

Det är ju vad jag hoppas.

I själva verket så tror jag att hon tycker det är ganska skönt med lite lugn och ro. Lite stillhet och utrymme att bara få vara häst.

Därför bestämde jag mig för att stanna hemma ikväll och dricka te, titta på "bonde söker fru" och halvsova i soffan.

Äh. Vem försöker jag lura!

Jag åkte givetvis ut till hästhagen i höstmörkret och pussade den när mjuka varma mulen och fyllde näsborrarna med hästdoft. Givetvis!

Dagen efter

Malin och jag åkte ut en sväng till stallet för att se till våra små stjärnor.

Det var lugnt och behagligt i hagen och alla tre hästarna mumsade förnöjt på sitt hö. Bellis tittade upp och gnäggade när vi kom. Mysigt.

Det blev en promenad med Lena och Fixa i djursdalaskogen också. Jag kan garantera att det pratades häst där mellan granarna.

Jag klappar om DM-mästarinnan. Någon ser lite avundssjuk ut.

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Nu är det bara resten kvar...

Vi vann! VM alltså. Eller.....det kändes i alla fall så!

Idag red Bellis och jag vår första godkända CR tillsammans. Det kändes helt otroligt och jättekul! Jag kunde aldrig tro att det skulle väcka så mycket känslor.

Allt flöt på jättebra. Bellis åt och drack och hade nollor rakt igenom protokollet hela dagen. Medeltempot slutade på runt 10km/h och jag hade med mig en pigg  häst hem till stallet.

Målgång

Så underbart det var att rida på hemmaplan med en stor heljarklack i veterinärgrinden. Det var rörande med alla fina ord och allt stöd från alla goa människor. Många lyckotårar har rullat idag ska ni veta.

Lilla ärtan och jag

Mitt groomteam bestod av Pia, Lena, Erik, Sofia och Margareta. Vilket gäng!

Tack Karin Bäck för ditt sällskap under hela ritten med din fina häst! Det var vilsamt och kul att rida ihop!

Malin och Ola supportade också.

Anne och Babbis knep tredjeplatsen i 8milsklassen och blev dessutom Smålandsmästare. Vilken dag!!!

Jag tror att jag ska sätta fast min CR-rosett på kudden inatt. Då kan jag se den det första jag gör när jag vaknar imorgon bitti. Ja, så gör jag!

 

Weii!!!

Tidigt imorse stack volvon iväg som ett spjut längs "stora vägen" för att möta klubbejejerna i Brantestad. Vi markerade morgondagens tävlingsbana, skrattade och åt mssor med godsaker. Solen strålade från en klarblå himmel och stämningen var hög.

Gänget

Lena och Karin

Jag och min bankompis Suss

Susanne

Lena

 

Anne och jag pysslade i stallet på eftermiddagen. Hon ska rida Babbis på 80km imorgon. Heja heja!

 

Bellis är tvättad. De chokladbollar som inte är uppätna är packade. Pallen står på plats i transporten. Nu kör vi så det ryker! (...eller i alla fall så det dammar lite)

 

VM

På lördag ska Bellis och jag rida vår första CR 50km på Tjustritten.

Det känns som att vi ska starta VM. Minst!

 

Med Sol red jag alltid "Gruvrundan" som uppladdning, tre dagar innan tävling. Sist jag red den rundan var exakt ett år sedan, med Sol. Innan vår sista tävling, Göingeritten 120CEI 11/9-2010.

Idag var det dags igen. Ett helt år sedan sist. Jag ska erkänna att tårarna brände bakom ögonlocken när Bellis och jag närmade oss gruvbacken. Men den vemodiga känslan förbyttes i lycka när hon i galopp for som en liten raket upp för backen. Det blöta gruset smattrade och sprutade under hovarna. LYCKA!

Jag vet inte om man behöver ladda så värst mycket med kolhydrater inför en 5-mil. Men för säkerhets skull har jag köpt lite chokladbollar. 4 paket.

Inte som planerat...

En Danmarkstripp blev det över lördag och söndag.

Kjell Westerback skulle rida William på Lökken, 16 mil. Han hade köpt ett ländtäcke som jag sytt . Jag slängde iväg ett "lyckatill-sms" och frågade om han packat täcket!! Jag fick ett panikartat sms till svar:

"Jag är på väg till Danmark ensam. Min groom har fått magsjuka. Josefin blir tvungen att grooma ensam"

Jag funderade en stund och ringde till Anne.

-Anne! Ska vi åka på roadtrip till Danmark? Kjelle behöver groomar!

Det tog max en minut innan det droppade in ett svar från Anne:

-Självklart ska  vi hjälpa Kjelle!!!

Vi gillar Kjell! Vi är hedersmedlemmar i hans fanclub.

I Göteborg mötte vi Josefin på färjan. Williams förra ägare. En ny och trevlig bekantskap.

Tyvärr blev resan inte som vi tänkt oss. Utan att gå in på detaljer så kom William och Kjell inte till start. Supertråkigt och jättejobbigt! Trots detta så hade vi  två bra dagar. Det är skönt att vara omgiven av människor man känner förtroende för när det kör ihop sig och man måste agera under press.

Kjell fick dock chansen att  rida William en liten sväng på stranden och det var en ren glädje att se dem båda tillsammans.

En eloge till dig Kjell som genom att fatta ett tufft beslut satte Williams väl i första rummet. DET är stort!