Om

Jag heter Kristina Hagevi och är född 1975.
2005 Blev jag biten av distanssporten och har sedan dess tränat och tävlat inom denna härliga sport.

2007  köpte jag ett arabsto - Sol.
Vi hann bli ett sammansvetsat team med tre tävlingssäsonger i bagaget..

I mars 2011 fick jag hastigt ta bort Sol på grund av akut kolik.

Hon lämnade ett enormt tomrum efter sig.

Säsongen 2011 tränade och tävlade jag "Super Extreem ox",                                    en arabvalack på då 8 år, som ägdes av Gunilla Carlson.

Mellan 2011-2014  ägde jag arabstoet Belisha f. 2006. Hon flyttade i juni 2014 till sin nya ägare Cissi Fors, där tanken är att hon ska bli fölsto.

Säsongen 2014 tränar och tävlar jag essica Holmbergs häst Princess Millenia. Ett tillskott till distansfamiljen anländer i maj 2014. Hadari, arabvalack f. 2008

 

Godkända ritter Princess Millenia 2014

Finnerödjaritten 50CR

Göingeritten 80kmCEI*

 

Godkända ritter Belisha 2013

A9-ritten 50km

 

Godkända ritter Belisha 2012

Sämsholmsritten 50km

Dackeritten 80km

Sydnärkeritten 50km

Laxåritten unghästfinalen 80km

 

Godkända ritter Belisha 2011

Tjustritten 50kmCR

 

Godkända ritter Super Extreem 2011:

Vedemaritten 80km*                                                                                                            Göingeritten 120km**                                                                                    Uppsalaritten 50km

 

Godkända ritter Super Extreem 2010

Hökensåsritten 80km                                                                                          Vasaritten 80km


Godkända ritter Sol:

2008:
Hökensås 50km
Dackeritten 80km
Sydnärkeritten 50km
Fornaboda 80km
Hallandsritten 80km
2009:
Ekenäs 40kmCR
Hökensås 50km
Dackeritten 80km
Sydnärkeritten 80km
Billingeritten 120km
Tjustritten 50km
2010:
A9 80km**
Sydnärkeritten 40kmCR                                                                                          Göingeritten 120km**

Visar inlägg från december 2011

Tillbaka till bloggens startsida

2011

År 2011.

Så många underbara individer har korsat min väg. Fyrbenta och tvåbenta. Det har tävlats och det har groomats.

Livet bjuder verkligen på skratt och tårar om vartannat i en salig röra. Jobbigt och härligt är det.

Gott nytt år alla mina fina vänner. Och tack för blandningen.  

 

Sol

AnnSofie och Diipp

Anne och Maggan Sämsholmsritten 50T

Svenne och jag, Gunilla och Hakuna. Vedemaritten 80km*

Anne och Maggan Hökensåsritten 80km

Gunilla och Hakuna, Jag och Svenne. Göingeritten 120km**

Bertil,Jenny,Therese,Anne och Lena

Jenna

Tantpallen

Christer och Bellis

Svenne och Jag. Pricken och Gunilla. Uppsalaritten 50km

Caroline

Svenne och jag. Emma och Argentina. Simlångsritten 120km**

Sara och Malin

Kjell och William. Lökken Danmark.

Josefin Anne och jag

Jag och Bellis. Tjustritten 50kmCR

Karin och Nadajah

Ewa

Anne och Maggan. Dackeritten 50km

Svenne och Sofia

 

Jennie

Anne och Maggan. Greveritten 80km

Karin och Barabanov

Jenny

 Diipp, Lena och Fixa

En cowboy med tjejmössa

I måndags åkte jag och mina goda vän Christer på en roadtrip till Jenny Hansson i Lidhult utanför Ljungby.

http://www.ranchhastar.se/Dagbok.htm

När Bellis var tre år hade nämligen Jenny henne på inridning och behöll henne sedan i ett års tid. Jag var nyfiken både på Jenny och på hennes verksamhet och Christer skulle provrida en av Jennys hästar. Vi gjorde gemensam sak.

Jenny sysslar till största delen med Natural Horsemanship och Westernridning.

Tidigt på måndagsmorgonen plockade jag upp Christer på vägen. Han hade sina westernjeans och boots. Men redan på långt håll såg jag att något fattades. Hatten!

-Var är cowboyhatten, undrade jag när han hoppade in i bilen.

-Jag glömde den hemma, suckade Christer.

Jag tittade skeptiskt på hans mössa

-Jag har lånat den av min tjejkompis, ursäktade han sig.

En tjejmössa! På en riktig cowboy!? 

Dagen bjöd på fullspäckat schema.

1)Natural Horsemanship i paddocken

2)Fika

3)Ridning i paddocken.

4)Uteritt.

5)Middag.

 

Preppning

Spana in pekfingret

Christer och Ruby (...och mössan)

Jenny och Bellis

Jag och ärtan

Det var otroligt spännande och kul att få prova samtliga moment. Jenny var stentuff men rättvis. Jag kände mig som en riktig nybörjare. Jenny red Bellis och det var roligt att se dem tillsammans. Bellis gjorde en massa saker som jag inte hade en aning om att hon kunde. Trots ihållande regn hade vi en superhärlig dag.

Uteritten var mysig och dagen avslutades med hästprat och middag i  långkalsonger medan tjejmössan torkade  framför en sprakande kakelugn.  

 

Den perfekta julklappen

Visst är det lustigt med människor som ger bort  julklappar till andra som de i själva verket själva skulle vilja ha.

Som när jag var tonåring och fick Metallicas samlingsalbum av min dåvarande hårdrocksdiggande pokvän. Eller som när jag var barn och min pappa gav mig en prenumeration på tidningen fantomen.

Idag tog Lena och jag en härlig ridtur. Snön hade börjat smälta igen och det kändes nästan som vår när det droppade från taken.

Lena invigde sin julklapp från mig. En hopfällbar pall.

En jättefin liten smidig sak. Precis vad hon nog ungefär kanske önskat sig tänkte jag.

Och vet ni??? Man kan ha den med sig på sadeln om man vill. Om man måste hoppa av i skogen. Så smidigt bara att haka av pallen och kliva upp.

Nu var det så att den råkade passa precis perfekt på Bellis sadel så jag kanske kan låna den lite lite ibland.

Tänk ändå vilken perfekt julklapp....till Lena.

 

Inget kan stoppa oss nu!

- Det är du och hästen mot banan, brukar en av mina bästa vänner säga om tävlandet. "Man blir ett team Kicki. Man känner sig oövervinnerliga! "

Det är helt sant. Att kämpa ihop mil efter mil är inte enbart en kamp mot sina medtävlare. Det är också en kamp mot banan. Mot underlaget, terrängen, mot väder och vind.

Idag var det jag och Bellis mot banan. Lera, gegga, regn och rusk. Vi halkade och klafsade i två timmar. 

När det kom till kritan kände jag mig inte så värst oövervinnerlig utan mest blöt inpå bara skinnet. 

Jag får väl klafsa på med min lilla ärta och vänta på att den där känslan av "oövervinnerlighet" ska infinna sig, ( hur böjer man det man det adjektivet egentligen?).

Hur som helst. 

Vi klafsar på och väntar på oövervinnerlig...heten.

Madonna - släng dig i väggen!

Idag skulle vi arrangera ett luciatåg och ta en stämningsfull bild.

Jag hade egenhändigt tillverkat stjärngossestrutar att sätta på Bellis öron, Fixa skulle vara tomtenisse och Diipp blev vald till lucia eftersom han för tillfället är den enda blondinen i stallet.

Det krävdes precision för att få alla att stå still med sin utstyrsel. 

En fotosession av en dagisklass framstod plötsligt som en promenad i parken.

Jag gillar det gamla slitna uttrycket:

"Det är tanken som räknas".

1) Diipp skakade av sig luciakronan ett tiotal gånger.

2)  Fixa krympte under sin tomteluva och tyckte att hela upptåget var högst onödigt

3) Bellis stjärngossestrutar förde inte tankarna till Staffan stalledräng  utan mer till en av Madonnas tidigare scenkläder.

 

 

Men en bild blev det trots allt. Håll tillgodo och GLAD LUCIA från oss alla till er alla.

(inga djur skadades eller fick bestående men under fotograferingen)

lervälling

Storm idag.

Ösegn.

Lite tungt och motigt.

På med sadel och repgrimma.

Här på landet är det också bäst att rusta sig i gummistövlar eftersom större delen av hagarna består av vällingliknande lera.

Visst kan det ligga en viss charm i att klafsa på i gummistövlar. Men jag föredrar ändå sandaler av plast och en glass i min mun. Så´n är jag!

 

 

Billiga ben köpes snarast

Jag har alltid velat vara en så´n där tjej som reder sig själv. Åka iväg  på små utflykter utan att behöva engagera halva grannskapet i lastningen av hästen. Lasta själv och bara ge sig iväg.  Jag har alltid haft en stor beundran för sådana människor. Själv  har jag aldrig kunnat eller vågat. Eller rättare sagt; jag har aldrig trott att jag skulle kunna eller våga.

Idag gjorde jag det.

Jag har lasttränat Bellis i några veckor ensam på kvällstid och det har gett resultat. Små små steg framåt, mycket beraöm och många upprepningar. Nu fungerar det.

Jag är så otroligt glad och lättad över det eftersom jag vet precis hur det är att stå med en envis och lite halvgalen häst som inte för allt hö i småland tänker sätta sin hov inärheten av transporten.

Idag åkte vi för att rida dressyr hos Jennie i Boda. Bara jag och ärtan.

I Jennies stall stod Sol inackorderad när jag köpte henne och därför hjälpte Jennie mig jättemycket med dressyrbiten då. Men det var några år sedan nu och det var toppenkul att träffas igen.

Jennie jobbade igenom Bellis och gav henne ett rejält träningspass. Det var superhäftigt att se dem tillsammans.

Jag fick också svinga mig upp och rida en stund. Det var en härlig upplevelse. Men oj så jobbigt. Jag fick jobba rejält med benen och svetten lackade samtidigt som Jennie stod på backen och hojtade:

- Mer ben Kicki, mer ben!!!

Jag gjorde så gott jag kunde men hur man än vänder och vrider sig så har man ju inte mer än två ben liksom. Kan man kanske köpa ett extra på blocket ?

 

 

 

Efterlysning på Lojsta Hed!!!

Idag satt jag på en ärta. En sur och lite halvgalen ärta.

Vi var inte alls överens om det tempo jag tänkt mig. Bellis galopperade på tvären bakom Diipp och när vi försökte rida om så visade hon tydligt att hon tyckte att han inte var vatten värd. Öronen tätt bakåtstrukta och bakpartiet en bra bit ovanför marken.

Till dig som bytt ut min häst. Jag efterlyser henne:

"Kan jag få tillbaka mitt beskedliga lilla russ tack"

.