Om

Jag heter Kristina Hagevi och är född 1975.
2005 Blev jag biten av distanssporten och har sedan dess tränat och tävlat inom denna härliga sport.

2007  köpte jag ett arabsto - Sol.
Vi hann bli ett sammansvetsat team med tre tävlingssäsonger i bagaget..

I mars 2011 fick jag hastigt ta bort Sol på grund av akut kolik.

Hon lämnade ett enormt tomrum efter sig.

Säsongen 2011 tränade och tävlade jag "Super Extreem ox",                                    en arabvalack på då 8 år, som ägdes av Gunilla Carlson.

Mellan 2011-2014  ägde jag arabstoet Belisha f. 2006. Hon flyttade i juni 2014 till sin nya ägare Cissi Fors, där tanken är att hon ska bli fölsto.

Säsongen 2014 tränar och tävlar jag essica Holmbergs häst Princess Millenia. Ett tillskott till distansfamiljen anländer i maj 2014. Hadari, arabvalack f. 2008

 

Godkända ritter Princess Millenia 2014

Finnerödjaritten 50CR

Göingeritten 80kmCEI*

 

Godkända ritter Belisha 2013

A9-ritten 50km

 

Godkända ritter Belisha 2012

Sämsholmsritten 50km

Dackeritten 80km

Sydnärkeritten 50km

Laxåritten unghästfinalen 80km

 

Godkända ritter Belisha 2011

Tjustritten 50kmCR

 

Godkända ritter Super Extreem 2011:

Vedemaritten 80km*                                                                                                            Göingeritten 120km**                                                                                    Uppsalaritten 50km

 

Godkända ritter Super Extreem 2010

Hökensåsritten 80km                                                                                          Vasaritten 80km


Godkända ritter Sol:

2008:
Hökensås 50km
Dackeritten 80km
Sydnärkeritten 50km
Fornaboda 80km
Hallandsritten 80km
2009:
Ekenäs 40kmCR
Hökensås 50km
Dackeritten 80km
Sydnärkeritten 80km
Billingeritten 120km
Tjustritten 50km
2010:
A9 80km**
Sydnärkeritten 40kmCR                                                                                          Göingeritten 120km**

Visar inlägg från januari 2012

Tillbaka till bloggens startsida

Host och kraks

Lena och Jag trotsade förkylningsbacilluskerna och gav oss ut på lång skrittur idag.

Jag flaggade för att det skulle bli rätt tyst.

- Jag har knappt någon röst, kraxade jag.

-Har det hindrat dig förr, skrattade Lena?

Jag försökte säga någon halvdräpande till svar, men det blev mest kraks host kraks

Hon hade som alltid rätt. Vi skrittade och kunde förstås inte låta bli att kraxa om ditt och datt. Och vi skrovlade om underlaget och sen pratade vi om det kuperade landskapet mellan fjärde och femte fräsningen av näsan.

På det hela taget, en underbar tur i snoriga vänners lag!

 

Ostron

Så skönt det är med vänner som motionerar både ens häst och ens barn man känner sig lite mosig. Ann-Sofi och Lena gav sig i väg på en vintrig ridtur idag. Jag och Malin stod för fotograferingen.

Jag har aldrig ätit ostron.

En del som gjort det menar att det smakar ungefär som snor.

Jag vet väldigt väl hur snor smakar. Om kilopriset på snor var i närheten av kilopriset på ostron så skulle jag kunna pensionera mig och leva gott. RIktigt gott!

nästan sant

En liten del av mig tycker att det är lite läskigt att rida ensam i mörkret. I den lilla delen sitter en liten envis gubbe och tjattrar om att hela skogen är full av  vildsvin.

Min gubbe är dock ganska lätt att förvilla. Han gillar inte att man har sällskap eller sjunger högt med skrällig röst. Speciellt inte julsånger.

Ikväll skulle jag skritta. Jag hade laddat med pannlampa, overall och mentalt glatt mig över att snön kommit. Det är ju nämligen så att vildsvin går i idé på vintern.

Jo! Det är sant! Och jag har berättat det för min gubbe också.

Vildsvinen gräver gropar under snön och går in i en slags dvala. Kroppstemperaturen sjunker och hjärtslagen blir färre. De stensover helt enkelt. Det är jag bombis på. Det är helt sant!

Eller som Lotta på bråkmakargatan sa:

"Det är alldeles nästan helt sant"   

 

Finbesök

Finbesök i stallet både igår och idag.

Jannik och Therese.

Kom snart tillbaka. Ni sprider en sådan positiv energi!

 

Therese och ärtan

En egen ridhjälm

Ibland blir jag både rörd och glad.

När jag kom hem idag väntade den här lilla läckerbiten i en påse till Malin.

Hon kommer inte att ta av sig den på den här sidan midsommar.

Tack Lovisa! (tant Lovisa 22 år)

2 mil - check!

Efter onsdagens ridtur då Lena och jag klamrade oss fast på  två sidvärtes galopperande små giraffponnys, bestämde jag mig.

"Jag måste ta ärtan på ett lite längre travpass. Hon behöver springa"

Sagt och gjort. I dag gav vi oss iväg på en 2-milsrunda.

Underlaget var inte stenhårt som jag trodde utan grusvägen var riktigt mjuk på sina ställen och Bellis tuffade på bra. På vår fina galoppväg genom skogen hade någon galenpanna dock fått för sig att avverka skog och vägen hade förvandlats till lervälling. Frusen lervälling. Där fick det bli skritt istället. Det tyckte Bellis var högst onödigt.

På det hela taget hade vi en mycket trevlig tur i vår ensamhet. Två minusgrader. solen sken på näsan och hade det funnits några hemflyttade fåglar så är jag övertygad om att de hade kvittrat.

Jag avslutade med lite skrittgymnastik i vår så kallade paddock.

En tur att lägga i hjärteburken för hårdare tider.

 

Nytt boende

Eftersom jag praktiskt taget bor i min julklapp hela dagarna så har jag bestämt mig för att jag lika gärna kan sälja mitt hus.

 

Ny adress:

Mountain Horse Ridoverall Alaska II

Höskullen 1tr.  Ryktbox 1:1

Stall Björkesnäs

590 80 Södra Vi

(reklam undanbedes)

 

 

 

Lycka

Ibland kan det vara jättesvårt att vara lycklig.

Ibland går det liksom inte att låta bli.

Att helt förutsättningslöst få vara som man är.

Att kunna prata i timmar eller sitta tysta och njuta av att vårens första solstrålar kittlar på näsan.

Det är lycka

 

Ann-Sofi och Diipp

Det är också lycka när 14 kilo ren kärlek klämmer sig ner i sadeln framför.