Om

Jag heter Kristina Hagevi och är född 1975.
2005 Blev jag biten av distanssporten och har sedan dess tränat och tävlat inom denna härliga sport.

2007  köpte jag ett arabsto - Sol.
Vi hann bli ett sammansvetsat team med tre tävlingssäsonger i bagaget..

I mars 2011 fick jag hastigt ta bort Sol på grund av akut kolik.

Hon lämnade ett enormt tomrum efter sig.

Säsongen 2011 tränade och tävlade jag "Super Extreem ox",                                    en arabvalack på då 8 år, som ägdes av Gunilla Carlson.

Mellan 2011-2014  ägde jag arabstoet Belisha f. 2006. Hon flyttade i juni 2014 till sin nya ägare Cissi Fors, där tanken är att hon ska bli fölsto.

Säsongen 2014 tränar och tävlar jag essica Holmbergs häst Princess Millenia. Ett tillskott till distansfamiljen anländer i maj 2014. Hadari, arabvalack f. 2008

 

Godkända ritter Princess Millenia 2014

Finnerödjaritten 50CR

Göingeritten 80kmCEI*

 

Godkända ritter Belisha 2013

A9-ritten 50km

 

Godkända ritter Belisha 2012

Sämsholmsritten 50km

Dackeritten 80km

Sydnärkeritten 50km

Laxåritten unghästfinalen 80km

 

Godkända ritter Belisha 2011

Tjustritten 50kmCR

 

Godkända ritter Super Extreem 2011:

Vedemaritten 80km*                                                                                                            Göingeritten 120km**                                                                                    Uppsalaritten 50km

 

Godkända ritter Super Extreem 2010

Hökensåsritten 80km                                                                                          Vasaritten 80km


Godkända ritter Sol:

2008:
Hökensås 50km
Dackeritten 80km
Sydnärkeritten 50km
Fornaboda 80km
Hallandsritten 80km
2009:
Ekenäs 40kmCR
Hökensås 50km
Dackeritten 80km
Sydnärkeritten 80km
Billingeritten 120km
Tjustritten 50km
2010:
A9 80km**
Sydnärkeritten 40kmCR                                                                                          Göingeritten 120km**

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Reklamfri blogg!
Skapa en egen blogg utan krångel eller teknisk kunskap.
Skapa bloggen nu!

Visar inlägg från februari 2012

Tillbaka till bloggens startsida

Tydligt

Igår kom jag sent till stallet. Klockan blev 21, efter en lång lång dag.

Hästarna stod och väntade vid grinden och Bellis hälsade mig med en lågmäld gnäggning. Jag bestämde mig för att ta en ridtur.  Bara jag och min häst.

Tystnaden var total i skogen. Bellis andedräkt stod som en sky runt hennes huvud.

Det var bäcksvart  och mörkret var kompakt.

Men så för ett ögonblick tittade månen fram och spred ett milt sken i skogsgläntan. Bellis stannade till och tittade på allt i några sekunder. Den daggvåta mossan. Regntunga granar. Vattenpölar med en flortunn hinna av is.

Det är en märklig känsla när allt stannar upp. När allt blir så ljust och tydligt.

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Det bästa

Man kan leta i världens alla hörn efter meningen med livet.

Resa över  hav och kontinenter för att finna lugn och ro i kroppen.

Men ibland kan känslan överrumpla utan att man letat.

Mitt på stallbacken i Björkesnäs.

Det allra bästa.

 

 Lena och Malin

 

Utan att passera gå

Idag sjöng koltrastarna när jag gick för att starta bilen.

På väg till stallet hämtade jag upp Madde. Vi skulle ta en lång skritt- och prat-tur.

Vissa formum lämpar sig extra bra för prat. Hästryggen är helt klart ett av dem. Och om solen skiner  från en klarblå himmel så gör det inte pratet sämre.

När vi kom hem hade Lena och Mangan kidnappat Malin och de regerade i pulkabacken.

-Mangan har tänt grillen, hojtade Lena. "Stanna på lite korv!"

Malin älskar att vara tillsammans med Lena och Mangan. Först och främst för att de är så underbara människor men också för att man får klämma i sig fem ballerinakex på raken. Utan att passera gå och utan att fråga mamma först.

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

På en och samma gång

Diipp har fyllt 20 år nu i februari. Han firade det på dagens ridtur med att galoppera på tvären och skicka ut små glädjekickar med bakdelen.

En del ridturer är i det närmaste helt perfekta. Idag var en sådan tur. 17 km rent välmående.

Snön låg tung på grenarna och det är var så vackert att det nästan gjorde ont i ögonen. Vinden stod stilla och luften nådde ända ner i lungorna. 

Glädje.

Så där att man vill både gråta och skratta på en och samma gång ni vet. 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Dumpad på en söndag.

Rimfrost i morrhåren idag. Kallt. Heter det morrhår på häst förresten? De morrar ju inte direkt. Mulhår kanske? Eller gnägghår?

 

Idag var hur som helst  dagen D.  Dagen då jag blev dumpad. Dumpdagen.

Bellis fick syn på en liten gran med snö på.  Hon gjorde en inbromsning i traven, lagom för att jag skulle hinna falla fram lite i sadeln, innan hon svängde runt på en femöring och drog åt andra hållet.

Bakifrån hörde jag Lenas röst:

-Oooouuuuups!

På min nya sadel finns inga knästöd och inte mycket till framvalv. Jag får skylla på det helt enkelt. Eller som Lena så passligt påpekade:

-Det är lättare för mig Kicki. Jag har ju en liten grej som sticker upp mellan benen att hålla i.

Jag tror hon menade framvalvet på sin torsionsadel. Annars har hon dolt sin hemlighet väl i de 11 år vi känt varandra

Så får det vara

Ibland kommer tårarna. Ibland måste de helt enkelt bara få komma..

Bellis man är tjock och grov som en nordsvensk.

Den rymmer många många tårar.

Hennes päls är mjuk och len som en varm angorapläd.

Den värmer ett par frusna händer och ett fruset hjärta.

Bellis manke är grov och stadig.

Den är skön att luta pannan mot.

Hon står där så stadigt tills gråten ebbat ut.  Andas. Finns. Väntar.