Om

Jag heter Kristina Hagevi och är född 1975.
2005 Blev jag biten av distanssporten och har sedan dess tränat och tävlat inom denna härliga sport.

2007  köpte jag ett arabsto - Sol.
Vi hann bli ett sammansvetsat team med tre tävlingssäsonger i bagaget..

I mars 2011 fick jag hastigt ta bort Sol på grund av akut kolik.

Hon lämnade ett enormt tomrum efter sig.

Säsongen 2011 tränade och tävlade jag "Super Extreem ox",                                    en arabvalack på då 8 år, som ägdes av Gunilla Carlson.

Mellan 2011-2014  ägde jag arabstoet Belisha f. 2006. Hon flyttade i juni 2014 till sin nya ägare Cissi Fors, där tanken är att hon ska bli fölsto.

Säsongen 2014 tränar och tävlar jag essica Holmbergs häst Princess Millenia. Ett tillskott till distansfamiljen anländer i maj 2014. Hadari, arabvalack f. 2008

 

Godkända ritter Princess Millenia 2014

Finnerödjaritten 50CR

Göingeritten 80kmCEI*

 

Godkända ritter Belisha 2013

A9-ritten 50km

 

Godkända ritter Belisha 2012

Sämsholmsritten 50km

Dackeritten 80km

Sydnärkeritten 50km

Laxåritten unghästfinalen 80km

 

Godkända ritter Belisha 2011

Tjustritten 50kmCR

 

Godkända ritter Super Extreem 2011:

Vedemaritten 80km*                                                                                                            Göingeritten 120km**                                                                                    Uppsalaritten 50km

 

Godkända ritter Super Extreem 2010

Hökensåsritten 80km                                                                                          Vasaritten 80km


Godkända ritter Sol:

2008:
Hökensås 50km
Dackeritten 80km
Sydnärkeritten 50km
Fornaboda 80km
Hallandsritten 80km
2009:
Ekenäs 40kmCR
Hökensås 50km
Dackeritten 80km
Sydnärkeritten 80km
Billingeritten 120km
Tjustritten 50km
2010:
A9 80km**
Sydnärkeritten 40kmCR                                                                                          Göingeritten 120km**

Visar inlägg från oktober 2012

Tillbaka till bloggens startsida

Unghästfinalen

Idag är det fyra veckor sedan Bellis och jag deltog i unghästfinalen. Idag slog det mig att jag ju inte skrivit om det här på bloggen. Så.....

Unghästfinalen!

Dagen bjöd på regn. Ihållande regn. Men mina  groomar höll ändå humöret uppe och var helt fantastiska. Karin, Maria, Theis, Josefin och Kjell.

Vi höll sällskap med Sofia och hennes fina Bandy i starten och på första slingan. En av de få hästar som Bellis faktiskt på riktigt gillar. Vi hade supertrevligt.

De två första slingorna gick i ett lägre tempo än vad jag planerat. Mitt mål för dagen var en genomsnittlig hastighet på 14km/h vilket vi inte lyckats hålla pga ett par ordentliga skrittslingor och gegga och i skogen. De två första slingorna gick på strax under 14km/h.

Inför sista slingan räknade då Kjell ut att jag skulle vara tvungen att öka tempot till 16km/h för att ha lite marginal till mitt mål för dagen. Bellis var pigg och hade nollor i protokollet. Jag är en fegis men tänkte ändå att "Vi gör det"!

Och det gjorde vi! Sista slingan på två mil gick vi mestadels i rullande galopp. Bellis var helt tillfreds med tempot. Vi kom ifatt ekipage som vi passerade utan problem och Bellis var helt med på noterna. Det kändes fantastiskt.  16.4 km/h på sista slingan och vi klarade vår mål för dagen med fina värden och slutbedömningen av veterinären löd "Mycket bra".

Lilla ärtan.

Min ärta. Bara min.

Josefin värmer upp Ärtan innan start.

Alla hakorna sitter där de ska. Maria peptalkar.

Sofia: "Jag har godis i fickan!"

Första veterinärgrinden och regnet öste ner.

Ut på andra slingan. Regn, regn,regn.

Ut på sista slingan. Två blöta men glada ärtor.

Upploppet på en regnvåt landningsbana.

Slutbesiktningen

 

Bellis träffar sin halvbror Sokrates. Måttligt imponerad.

 

 

 

 

 

Suck

Suck!

Ridabstinensen har inträtt.

Bellis vintervilar och jag suckar och suckar.

Hon suckar också och låter sin överskottsenergi gå ut över William och Diipp.

Hon föser runt på William mellan hö-högarna i hagen. Han suckar också lite, men vandrar snällt från hög till hög.

WIlliam och Diipp tuffar på för fullt och Diipp som blir 21 i januari är piggare än någonsin.

Inga suckar där inte!

Kjell och Maria