Bellis har sedan tre veckor tillbaka skor, snösulor och brodd.

Jag har fått frisk luft i lungorna och tampas med en liten pigg, studsig ärta. Hon har utvecklat sitt bockande till en konstart.

Säga vad man vill om bockande hästar, men i lite lagom mån så ger det en massa kill i magen och rosiga friska kinder på ryttaren.

Trots att man ibland önskar att man kunde vrida tillbaka klockan så  blickar vi nu fram mot nästa säsong med förväntan.

Mina två "favvosar";  pappa och Ärtan