Om

Jag heter Kristina Hagevi och är född 1975.
2005 Blev jag biten av distanssporten och har sedan dess tränat och tävlat inom denna härliga sport.

2007  köpte jag ett arabsto - Sol.
Vi hann bli ett sammansvetsat team med tre tävlingssäsonger i bagaget..

I mars 2011 fick jag hastigt ta bort Sol på grund av akut kolik.

Hon lämnade ett enormt tomrum efter sig.

Säsongen 2011 tränade och tävlade jag "Super Extreem ox",                                    en arabvalack på då 8 år, som ägdes av Gunilla Carlson.

Mellan 2011-2014  ägde jag arabstoet Belisha f. 2006. Hon flyttade i juni 2014 till sin nya ägare Cissi Fors, där tanken är att hon ska bli fölsto.

Säsongen 2014 tränar och tävlar jag essica Holmbergs häst Princess Millenia. Ett tillskott till distansfamiljen anländer i maj 2014. Hadari, arabvalack f. 2008

 

Godkända ritter Princess Millenia 2014

Finnerödjaritten 50CR

Göingeritten 80kmCEI*

 

Godkända ritter Belisha 2013

A9-ritten 50km

 

Godkända ritter Belisha 2012

Sämsholmsritten 50km

Dackeritten 80km

Sydnärkeritten 50km

Laxåritten unghästfinalen 80km

 

Godkända ritter Belisha 2011

Tjustritten 50kmCR

 

Godkända ritter Super Extreem 2011:

Vedemaritten 80km*                                                                                                            Göingeritten 120km**                                                                                    Uppsalaritten 50km

 

Godkända ritter Super Extreem 2010

Hökensåsritten 80km                                                                                          Vasaritten 80km


Godkända ritter Sol:

2008:
Hökensås 50km
Dackeritten 80km
Sydnärkeritten 50km
Fornaboda 80km
Hallandsritten 80km
2009:
Ekenäs 40kmCR
Hökensås 50km
Dackeritten 80km
Sydnärkeritten 80km
Billingeritten 120km
Tjustritten 50km
2010:
A9 80km**
Sydnärkeritten 40kmCR                                                                                          Göingeritten 120km**

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg från januari 2013

Tillbaka till bloggens startsida

Inte riktigt än

Hej Det är Bellis!

Min matte har knappt tid att blogga nuförtiden. Hon har så mycket pyssel med den där lilla lockiga tvåbenta saken jämt och ständigt. Matte verkar gilla henne jättemycket. Jag kan inte för mitt liv förstå varför. Hon pratar jättehögt , ja nästan skriker. Och när hon sjunger, ja få gör hon det jättehögt också. Och så studsar hon hit och dit som en liten hårig gummiboll.

Ja jag säger då det.

Nu är matte och tar hand om någon annan tror jag. Någon som är sjuk. Hon jobbar ju med sån´t där också!

Det skulle ta ett tag så Lena tar hand om mig under tiden.

Lena är världens mysigaste. Hon brukar killa mig under hakan och säga att hon gillar mig. Jag gillar henne. Mycket! Hon får mig att känna mig speciell på ett lite bra sätt. Inte på det där russtjuriga sättet utan mer som en arabdrottning eller så...

Matte behöver inte komma hem riktigt riktigt än!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Stunder

Det finns stunder när ingenting hjälper.

Det finns saker som nästan hjälper eller i alla fall gör det lättare och mer uthärdligt.

1) Galoppjopp i minus 18 grader med så mycket kläder att man knappt kan röra sig i sadeln på en pigg och bockande häst som bara får ridas i ridgrimma pga gårdagens tandläkarbesök . Lämnar mycket lite utrymme kvar till övrig tankeverksamhet

2) Krypa ner i sängen bredvid en varm och knubbig kropp och borra in tårarna i de små lockarna i nacken..

3)  Chokladkakor - många.

Häst-tandvård

Hej!

Beliis här! Eller Ärtan som jag ibland går under benämningen.

Natten tillbringas i svettens och mardrömmarnas land.

Imorgon ska jag till tadläkaren.

Ska det verkligen  vara nödvändigt? Jag äter ju bara havre och morötter och tar ett och annat bett på ett äpple eller på sin höjd , Diipp,

Jag har i och för sig hört att det finns fasader i guld man kan köpa för att sätta på de befintliga tänderna. Det vore nog något för mig kanske.


 


Jag vill inte åka till tandläkaren. Det är jag och William som har pratat om att göra ett rymningsförsök inatt vid fyratiden. Jag har smugit in en liten skyffel som jag i hemlighet gräver en lönngång med bort i vänstra hörnet av min box. Jag gör gången liten så att bara jag får plats.  Och så på kvällarna sparkar jag över lite spån så att ingen ska se ingångshålet.

Jag klarar mig utan killarna . Det ska ärligt talat bli riktigt skönt att vara utan den.

Jag ska springa in till stan där Wilda bor. Hon har en trevlig liten box i ett urmysigt litet stall hos Lena Söderberg. Där kan jag hänga några nätter och vi får chans att babbla ifatt lite hästprat.

"Jag hörde att Greger-Hovis! var hos er förra veckan, Var han snäll"?

"Ja han är ju alltid urbussig, men jösses vad han luktade konstigt, Det var tydligen nå´t nytt rakvatte, Jag förstår mig inte på det där alls."

"Å vet du vad. Igår kom min matte dragande med någon ny borste som skulle vara så bra, men skitdålig är var den är!!  Jag har fortfarande kissfläckar på magen när jag går och lägger mig"

"Nääää, är det  sant"

"Helt på sant! Promis! Hovis!"

"Det var bättre förr. När man fick äta obegränsat med morötter, när människor tyckte att hästar var söta óch när fenomenet häst-tandvårt inte var uppfunnet.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Mulhår

Jag har en fundering. En viktig sådan.

Heter det morrhår på hästar? De där små håren som sitter på mulen bredvid näsborrarna?

Eller heter det näsborrehår?

Nosfjun?

Eller kanske mulhår?.

Hur som helst...idag var det 14 minusgrader när jag och Lena gav oss iväg på Ärtan och Diipp. Vi har en smärtgräns för hur kallt det får vara. Den går vid minus 15. Vi har ett speciellt temperaturtest som tydligt visar när gränsen är passerad. Då uppträder ett fenomen :Näsan klibbar igen när man stänger munnen och drar hastigt efter luft.

För mig och Lena kan detta fenomen bli ödesdigert eftersom vi inte kan använda munnarna för att andas när vi rider. De är nämligen fullt upptagna med prat.

Idag när vi träffades klockan tio utanför stallet gjorde vi testet.

Grönt ljus!

luften flödade fritt genom våra näsor utan att klippa ihop det minsta och vi kunde utan problem ägna oss åt två av våra favorithobbys. Rida och babbla..

Vi gav oss iväg på en 15-kilometers runda i trav och galopp på två underbart pigga hästar. Solen strilade genom rimfrostbetäckta grenar och genom hästarnas rimfrostbetäckta mulhår.





 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Fån-leendet

Ibland får jag ett speciellt leende på läpparna.

Jag tror att man rätt och slätt kan kalla det "fån-leendet".

Idag lastade jag och Kjell hästarna och begav oss till ridhuset. Ann-Sofie mötte upp oss där och hjälpte mig ännu en gång med Ärtan och vips:

Fån-leendet!

Efter att hon jobbat Bellis en stund fick jag svinga mig upp och Bellis gick så fint i händerna på mig och se där:

Fån-Leendet.

Jag hoppas att alla har något att fånle åt.

Det där leendet hoppar på mig när jag ser Björn Skifs på TV, när jag lyssnar på barn som sjunger i kyrkan eller när jag ser min mamma och pappa fortfarande kära, hålla varandra i handen efter 50 år tillsammans.

 

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Sockerärtor

Det finns några olika sorters ärtor.

Gula stora hårda ganska äckliga ärtor som man kokar till ärtsoppa. Man blir lätt fisig i magen och allmänt sur av att stoppa i sig dem.

 


Sedan finns det små söta goda sockerärtor som man kan glufsa i sig direkt från plantan.  Man vill bara äta fler och fler utan en enda fis i sikte.

 

 

Idag var Bellis en sockerärta.

Vi red till ridhuset jag, Kjell och Ann-Sofie. Alla hästarna var laddade, pigga och glada när vi joggade de tre kilometrarna dit.

Bellis skötte sig fint. Ann-Sofie hjälpte mig att ta den första striden med henne. Den när hon ska visa vem som bestämmer genom att hoppa på tvären, resa sig till hälften och krångla. Det gjorde Ann-Sofie bra. Bellis blev lite snopen att hon inte fick som hon ville och gav till slut med sig. Hon gick riktigt fint. Nästan som en riktig häst.

På hemvägen travade jag med ett leende på läpparna.

 Inte en fis var i sikte!

Föremålen växlar men kärleken består.

Skritt stod på programmet idag. 2.5 timmar.

Kjell och jag gav oss iväg på William och Ärtan. Det gick fint. Bellis hade gjort av med mycket av överskottsenergin i ridhuset igår och hon var på mycket gott humör.

William har ungefär dubbelt så långa ben som Bellis vilket resulterar i att han skrittar dubbelt så fort. Det var helt ok. Vi lufsade på i vår egen takt och travade eller galopperade lugnt ifatt med jämna mellanrum. Detta var både William och Bellis nöjda med.

När Bellis joggade om tyckte däremot Willam att det fick vara nog och slog om skritten till trav. Tävlingshästen.

"Ingen liten ärta ska få komma här och tuffa om, utan en rejäl kamp först!"

Det är något visst med att pussa en nyskrittad mule, även om det inte alltid är lika uppskattat av mottagaren.



En del hästar gillar pussar mindre än andra...

"Blääää! Tjejbaciller!"

 


Bulldressyr.

Idag gick färden till ridhuset men en stycken racerköttbulle och två stycken distanshästar. Bellis, Diipp och William.

Maria hade lovat att rida min Ärta eftersom jag klantat mig lite och gjort illa mig i axeln.

Det var härligt och lite läskigt att se dem. Bellis hade bestämt sig för att, dagen till ära, sätta sig lite på tvären. Mara som är fd fälttävlansryttare var dock lugn och visade var skåpet skulle stå.

Till slut lugnade Ärtan ner sig och jag kunde avsluta med lite lättare övningar och några galopper i varje varv. Det kändes härligt. (och lite läskigt)

Men Maria bjöd på bullar.Och vips! Med bulle i magen kändes tillvaron med ens lite ljusare. Det var möjligtvils lite krångligt att hålla reda på tyglar och bullpapper och serviett. Men skam den som ger sig!

                                                    Maria och ärtan fräser på

 

Kjell och Willam  

                          

                                         "Tror han att han är nå´t eller!"

 

                                     Racerköttbulle       och       Distanshäst

 

Hästtricket

Sömnen hade svårt att infinna sig inatt när jag låg i min säng. Min axel värkte och jag hittade ingen ställning som gav mig vila.

Jag tänkte då på min mormor som ofta hade svårt att sova på nätterna. Hon sa alltid:

- Vad gör väl det Kristina! Jag har så mycket roliga saker att tänka på!

Så jag gjorde just det. Tänkte på roliga saker.

1) Karin som hälsade på i lördags och tog min lilla Ärta på en tur och efteråt

suckade och konstaterade:

-Det är själavårdande att rida "racerköttbulle" i de småländska skogarna!

 

2) Ridturen med Maria igår som innehöll så mycket prat och skratt att vi praktistkt taget glömde bort både hästarna och Kjell därute i skogen någonstans.

Sedan jag svingade mig upp på hästryggen för fösta gången för åtta år sedan (eller kanske mer kravlade mig upp) så har ett helt gäng underbara människor korsat min väg.

Det finns en film som handlar om detta fenomen. En kille som skaffar en liten hundvalp för att locka till sig snygga tjejer.

Hundtricket.

Det fungerar minst lika bra att köpa häst. Det är bara möjligtvis lite dyrare och bökigare.

De tre musketörerna

Årets första tur bjöd på mycket prat och pigga hästar.

Allt gott och lovande inför 2013.


 


0 kommentarer | Skriv en kommentar