Om

Jag heter Kristina Hagevi och är född 1975.
2005 Blev jag biten av distanssporten och har sedan dess tränat och tävlat inom denna härliga sport.

2007  köpte jag ett arabsto - Sol.
Vi hann bli ett sammansvetsat team med tre tävlingssäsonger i bagaget..

I mars 2011 fick jag hastigt ta bort Sol på grund av akut kolik.

Hon lämnade ett enormt tomrum efter sig.

Säsongen 2011 tränade och tävlade jag "Super Extreem ox",                                    en arabvalack på då 8 år, som ägdes av Gunilla Carlson.

Mellan 2011-2014  ägde jag arabstoet Belisha f. 2006. Hon flyttade i juni 2014 till sin nya ägare Cissi Fors, där tanken är att hon ska bli fölsto.

Säsongen 2014 tränar och tävlar jag essica Holmbergs häst Princess Millenia. Ett tillskott till distansfamiljen anländer i maj 2014. Hadari, arabvalack f. 2008

 

Godkända ritter Princess Millenia 2014

Finnerödjaritten 50CR

Göingeritten 80kmCEI*

 

Godkända ritter Belisha 2013

A9-ritten 50km

 

Godkända ritter Belisha 2012

Sämsholmsritten 50km

Dackeritten 80km

Sydnärkeritten 50km

Laxåritten unghästfinalen 80km

 

Godkända ritter Belisha 2011

Tjustritten 50kmCR

 

Godkända ritter Super Extreem 2011:

Vedemaritten 80km*                                                                                                            Göingeritten 120km**                                                                                    Uppsalaritten 50km

 

Godkända ritter Super Extreem 2010

Hökensåsritten 80km                                                                                          Vasaritten 80km


Godkända ritter Sol:

2008:
Hökensås 50km
Dackeritten 80km
Sydnärkeritten 50km
Fornaboda 80km
Hallandsritten 80km
2009:
Ekenäs 40kmCR
Hökensås 50km
Dackeritten 80km
Sydnärkeritten 80km
Billingeritten 120km
Tjustritten 50km
2010:
A9 80km**
Sydnärkeritten 40kmCR                                                                                          Göingeritten 120km**

Visar inlägg från juni 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Jag bjuder laget runt med saft.

En dag varje år händer det .

Det drabbar en som en fet fläskläpp. En liten hint om att kjolen som slutar strax ovanför knät snart nog borde sluta strax under knät och att det blonda hårsvallet  kanske borde klippas av snart i en fin liten page och att frekvensen av symöten och Tupperwarepartyn är oroväckande låg.

Fördelsedagen, den faktiska!

Vilken är då ens faktiska ålder?

Jag började rida när jag var i 30-årsåldern då de flesta jämngamla med mig suttit i sadeln sedan de var fyra år. Då tänker jag att min faktiskta ålder i samvaro med hästarna är de tio år jag hållt på med dessa underbara varelser +  de fyra år mina hästbekanta  haft  som försprång.

Så blir ju min faktiskta hästålder runt 14 år. Detta tycker jag passar perfekt in med bilden jag har av mig själv. 39 känns bara främmande och konstigt och fel.

Den som uppfann tideräkningen, jag tror han hette Otto von Friesen. Han fick säkert många pris, men jag lovar att han hade åldersnoja han också från stund till annan.

Det är ju trevligt att sitta och fingra på medaljerna på kammaren, men ännu trevligare att sälja dem dyrt, sätta sprutt på pengarna och göra något roligt. Allra hellst för någon annnan

Jag kan höra Otto öppna sitt fönster i gränden och ropa:

-ikväll pantar jag in medaljen jag fick för att jag knäckte den där nöten med skottåret. Jag bjuder laget runt!"

Jag hoppas jag jan öppna fönstret i gränden någon gång och bjuda på laget runt.

Men fram till dess: Välkomna imorgon på 39-års kalas med tårta. Eller som jag väljer att kalla det: Välkomna att fira min faktiskta hästålder på 14 år med grillkorv, jordgubbstårta och glas med färglada sugrör.

Jag bjuder laget runt med saft!

 

 

Larry och morötter.

Hej Matte!

Det är Bellis som skriver.

Jag måste berätta för dig om mina nya kompisar. En vit och en brun.

Den vita snubben är ganska gammal och tråkig. Jag kommer faktiskt inte ens ihåg vad han heter.

Men sen förstår du Matte... sen finns det det en brun jättesnygg kille som jag verkligen gillar. Han heter Larry! Du hör ju själv. Bara namnet är ju hur pampigt som helst. Han är till och med snyggare än William!!!!

Jag låter honom äta i min krubba ibland och jag har till och med låtit honom nosa mig i rumpan lite. Men bara lite.

Jag hörde om Diipp. Jag grät lite då faktiskt och längtade hem efter dig, Lena och William. Men en jättesnäll tjej som heter Cissi strök mig över mulen och lovade att allt skulle bli bra. Jag fick en morot också. Morötter har en fantastisk förmåga att få en att glömma allt tråkigt och sorgligt.

Morötter och så Larry då förstås!


Jag och Larry

 


Jag och Larry och...."vad han nu heter."

 



 


 

Stopp o väx.

Hadari och Milla är förälskade.

Kommer ni ihåg er första förälskelse? Hur man liksom inte kunde sluta pussa på varandra. Läpparna blev alldeles ömma, spruckna och svullna.

Så är det med Millas svansrot. 

Hadari står och gnager på den dagarna i ända och Milla tycker det är toppen!

Jag funderar på om man kan smörja på något medel för nagelbitare?

Vad hette det där som var så bra. Stopp o väx?


 



 



 


Laxåritten

Finns det liv finns det hopp.

Det såg mörk ut ett tag, men bakom himlen är solen alltid blå.

Nu kommer jag åter upp på hästen och kan anmäla mig och Milla till Laxåritten!

(Man får ju faktiskt springa bredvid hästen, men man måste ta sig upp och sitta på över start- och mållinje.)

 

 


Tantpallarnas och lägereldarnas tid.

Ibland påverkas ens öde.

Till en viss del kan man själv påverka, men ibland står man maktlös inför ett faktum.

Häromdagen fick jag ett sms från min bästa kompis man. Mangan.

"Nu har du glömt pallen framme för sista gången!" (jag har glömt den otaliga gånger utanför bilgaraget och den har klarat livhanken många gånger)

Jag kände direkt att jag visste att det var för sent. Det fanns inget mer att göra.

Tantpallen var illa tilltygad och inte ens ett föremål för triangelmärkning.

Vad gör jag nu. Jag kommer inte upp på min häst.

Det känns som slutet på en era.

Tantpallarnas och lägereldarnas tid.


 


Smeknamn

Kjell och jag har diskuterat det här med smeknamn på hästar mer än en gång. För mig är det en självklarhet att alla hästar som passerat stall Björkesnäs har fått ett smeknamn av mig och Lena i en eller annan form. 

Kjell tycker att en häst ska benämnas med sitt hela namn, minst!

Diipp: "Dippen"

Sol: "Sollan"

Hakuna Matata: "Hacke"

La Rhubarbe: "Babbis"

Super Extreem ox: "Svenne"

Belisha; "Bellis"

När jag lärde känna Kjell gjorde jag det stora misstaget att fråga:

- Vad har du för plan för Wille den här säsongen då?

Min fråga följdes av en lång tystnad varpå Kjell lite förnärmad svarade:

- Wille? Menar du Sir William ox the conqueror?

- Öhrm....just det. Han ja!

Det är helt ok att tycka olika om saker, så länge man inte har en häst tillsammans. Då måste man helt plötsligt komma överens.

 

Alternativ 1) Hadari: "Sir Hadari the emperor"

Alternativ 2) "Hadari: Svartis"

 

Fotograf:  Queen Pauline Hogdahl the first

 


 

 

 

 

-

 

 

 

 

 

Halmstrån eller träfemmor

Förra helgen tävlade Kjell och jag tillsammans. Det har hänt vid ett tillfälle tidigare och det är väldigt kul!

Den här gången fick vi förmånen att tävla på Jessicas Holmbergs hästar; Prinsess Milennia och PQs Solero(Sune). En internationell 8mil blev det, på Göingeritten.

Tyvärr visade Sune en lättare hälta efter sex mil så jag och Milla fick fortsätta ut på sista slingan själva. Milla tuffade på fint och ett par timmar senare hade vi en godkänd ritt.

 

 

 

Jag har insett hur värdefullt och fantastiskt kul det är att Kjell och jag delar samma intresse.

Dels för att det är en härlig samvaro, men också för att pengarna rullar åt samma håll.

Jag tycker det känns tusen gånger bättre att Kjell kommer hem med en säck foder eller ett färglatt träns, än att han kommer hemsläpandes på en stor fin golfbag med trettiosju olika putters, träfemmor och järnnior eller vad de nu kallas.

Och Kjell uppskattar att jag som lördagsnöje väljer att galoppera fram i skogen med halmstrån i håret  istället för att stå hemma framför spegeln med svåra val vilken av mina 100 väskor  jag ska välja inför kvällens besök på café opera. 

 

 

Ärtan

Idag flyttar min älskade ärta Bellis till sin nya ägare där hon framöver förhoppningsvis får gå med ett litet föl.

I den situation vi nu är så känns det som att lösningen inte kunde varit bättre.

Ändå regnar det en skvätt på hjärtats trottoar när man ska ta farväl av en vän.

Tack Bellis för tre härliga år med allt vad de inneburit.

Och tack alla som på ett eller annat vis hjälpt mig på vägen. Ingen nämnd ingen glömd.


























Hadari

Kjell och jag skulle köpa en häst tillsammans bestämde vi.

Jag tittade på den där annonsen. På den svarta hästen. En gång, två gånger, tre gånger.

Tredje gången sa jag till Kjell:

- Den här hästen talar till mig på nå´t vis.

- Ja ja: sa Kjell. "Jag är inte så förtjust i svarta hästar. Dessutom tycker jag inte vi ska satsa på  helegyptisk stam. Sen skulle jag föredra att hästen har gått distans förut"

Jag berättade för Lena om annonsen och om Kjells kommentar:

- Om det är meningen att du ska ha honom så kommer han att bli din, sa Lena. "Annars blir det en annan häst!"

Jag fortsatte titta. Annonsen fanns kvar.

En kväll tog jag mod till mig och skrev till ägaren, Sanna. Jag berättade om mig själv och om oss och våra hästar. Jag blev besviken när svaret kom: Den svarta hästen var praktiskt taget såld.

Jag ringde till Lena och beklagade mig. Han är såld, den svarta. Praktiskt taget.

- Praktiskt taget, sa Lena? "Om han ska bli din så blir han det".

Efter några dagar fick jag ett meddelande från den svarta hästens ägare. Han blev inte såld ändå. Var jag fortfarande intresserad?

På backavägen den kvällen startade en övertalningskampanj som, efter många turer hit och dit, gav resultat. Kjell och jag skulle köpa en helgegyptisk valack som var svart och inte gått på distansbanorna förut. 

För två veckor sedan kom han till Stall Björkesnäs.


 

 

 


Tack Sanna för att du haft tålamod och för en ny vänskap!

Tack Eva Borg för att du haft Hadari på kollo och för all hjälp!

Tack Kjell för att du ger honom chansen. Hadari - den lilla svarta hästen från de norrländska fjällen.

 

Fika i Hästhagen


 


Christer tränar NH och ko-tillvänjning