2015 har varit mitt livs roligaste Tävlingstermin!!!

När Milla kom i januari så fanns det ett litet tomrum i mitt hjärta som behövde fyllas ut och läka.

Då kom hon. Den bruna bönan från västkusten.

Mitt hjärta darrade till i bröstet och jag tänkte att "kanske kanske kan vi göra roliga saker tillsammans jag och den där  bruna bönan.

 

Hon hade långa bruna lena öron och hon tittade skeptiskt på mig när jag viskade i dom:

"Milla, var försiktig med mig. Vi kan väl bli vänner och se om vi kan ha lite skoj tillsammans. Och jag lovar att ta hand om dig. Men snälla, var försiktig med mig"

Milla spanade under lugg men smög in sin varma mule under min arm och stod där tills Kjell kom med något intressantare- hö.

Jag tolkade dock detta som ett "ja"

Allt sedan jag satte mig på Milla första gången så har ridningen och tävlandet känts lätt och roligt. Det har känts som varmkorven har hittat sitt bröd, som om marzipanen kom på att den ju kunde doppa sig i choklad, som om grädden hoppade upp och ner av glädje och vispade sig av sig själv innan den dök ner i kladdkakan.

Så har det känts.

En stor tacksamhet över att få rida denna fina häst och för förtroendet Jessica Holmberg gett mig.

Vad bättre kan då avsluta en säsong med att stolt berätta att Milla kommer att stå i vårt stall och tävlas av mig nästa säsong också.

Mitt hål i hjärtat är inte längre ett hål utan en obestämbar varm massa.

Som varm chokladbolssmet ungefär.

 

Första ritten i april, Finnerödja 50CR

Therese och Wacko Jacko, Jag och Milla

 

Wacko, Sockan och Millan


 

Nöjda efter målgång

 

Nästa ritt bar iväg till Göinge i Maj och 80kmFEI

Milla och Jag laddar inför start.

Så Gjorde också Kjell Och Sune

 

Milla gillar att bli groomad (OCH matad!!!)





Sune och Therese


 

I juli bar det iväg till LagSM med Kjell och Milla.

 

Starten







Lite trött Milla får omsorg av Karin.

Efter det slog vi till på A9 ritten och Kjell fick låna Therese fina Wacko Jacko på en 40CR Kristinehamnritten





Godkända och glada!

Rökullaritten. Hemmaklubbens tävling. Årets höjpunkt.

 Jag skulle rida ihop med goa tjejer och bli  groomad av min bästis Lena.

Dimmigt innan start

















Årets sista tävling var kanske den mest utmanande då vi skulle ta den lille svarte helegyptiern på hans första CR40km. Premiär för Hadari på Vedemaritten. Milla följde med som hålldam

Kjell och Hadari spanar in tävlingsmiljön







Milla var på sitt bästa springhumör


Målfotot skvallrar om en riktig fight


Madde passar på att nypa Kjell lite i baken.



 

Jag har tävlat för att det varit roligt på en häst som får mitt hjärta att dansa.

Ulf Persson kom fram till mig efter en av de sista ritterna för säsongen och sa:

"Kicki, det syns liksom inte riktigt var du slutar och Milla börjar liksom"

PANG! Där satt orden på min känsla. Tack Uffe!

Och Tack alla ni andra som ställer upp hela tiden med er tid och ert fanstastiska engagemang. Utan er vore allt det är tråkigt och trist i alla fall.