Om

Jag heter Kristina Hagevi och är född 1975.
2005 Blev jag biten av distanssporten och har sedan dess tränat och tävlat inom denna härliga sport.

2007  köpte jag ett arabsto - Sol.
Vi hann bli ett sammansvetsat team med tre tävlingssäsonger i bagaget..

I mars 2011 fick jag hastigt ta bort Sol på grund av akut kolik.

Hon lämnade ett enormt tomrum efter sig.

Säsongen 2011 tränade och tävlade jag "Super Extreem ox",                                    en arabvalack på då 8 år, som ägdes av Gunilla Carlson.

Mellan 2011-2014  ägde jag arabstoet Belisha f. 2006. Hon flyttade i juni 2014 till sin nya ägare Cissi Fors, där tanken är att hon ska bli fölsto.

Säsongen 2014 tränar och tävlar jag essica Holmbergs häst Princess Millenia. Ett tillskott till distansfamiljen anländer i maj 2014. Hadari, arabvalack f. 2008

 

Godkända ritter Princess Millenia 2014

Finnerödjaritten 50CR

Göingeritten 80kmCEI*

 

Godkända ritter Belisha 2013

A9-ritten 50km

 

Godkända ritter Belisha 2012

Sämsholmsritten 50km

Dackeritten 80km

Sydnärkeritten 50km

Laxåritten unghästfinalen 80km

 

Godkända ritter Belisha 2011

Tjustritten 50kmCR

 

Godkända ritter Super Extreem 2011:

Vedemaritten 80km*                                                                                                            Göingeritten 120km**                                                                                    Uppsalaritten 50km

 

Godkända ritter Super Extreem 2010

Hökensåsritten 80km                                                                                          Vasaritten 80km


Godkända ritter Sol:

2008:
Hökensås 50km
Dackeritten 80km
Sydnärkeritten 50km
Fornaboda 80km
Hallandsritten 80km
2009:
Ekenäs 40kmCR
Hökensås 50km
Dackeritten 80km
Sydnärkeritten 80km
Billingeritten 120km
Tjustritten 50km
2010:
A9 80km**
Sydnärkeritten 40kmCR                                                                                          Göingeritten 120km**

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Reklamfri blogg!
Skapa en egen blogg utan krångel eller teknisk kunskap.
Skapa bloggen nu!

Visar inlägg från september 2016

Tillbaka till bloggens startsida

Ranchhästen Bubba.

Hej på er!

Jag stod här och funderade lite på det här med att gå i skolan. Gör alla hästar det?

När jag var liten bebishäst, sådär en tre-fyra år eller nåt (jag är ju minst fem år nu, MINST alltså) så tänkte jag inte så mycket på hur det skulle bli med ditten och datten. Jag busade med mina kompisar och min favoritsysselsättning var att mosa i mig mat av olika slag ( det är för övrigt fortfarande min favoritsysselsättning kom jag på....)

Hur som helst så berättade min matte Josefin för mig en dag att jag skulle flytta till Småland till en tjej som hette Kicki. Men först skulle jag gå ett tag i skolan och lära mig hur man blev en riktig ranchhäst.

Jag fick en klump i magen. Jag vet inte om det var gräset som jag precis hade mosat i mig eller om jag blev lite ledsen och rädd kanske. 

Men den här skolan visade sig vara ett toppenställe!!!

En kall vinterdag i januari skuttade jag ur transporten i Lidhult hos en tjej som hette Jenny Hansson. Hon ägde den här skolan som jag skulle gå i.



Jag har precis kommit fram till min skola.

Ranchhästar hette den.

Jenny var en bestämd och ganska sträng tjej, men jösses vad jag gillade henne mycket. Hon fick mig liksom att prova saker som jag aldrig provat tidigare och ni må tro att det var skoj.

I den här skolan gick det zebror, bebishästar som jag och en och annan maffig häst med prickar. (pappiloosa eller pruttoloosa eller något hette dom tror jag).

Pruttoloosorna och Zebran


I Jennys skola fick man inte göra precis som man ville om ni nu trodde det. Nej här gällde det att hålla bettet rätt i mun.

"Nu ska du få prova en sadel", hojtade Jenny en morgon och jag tänkte att nu kommer jag nog att dö.

Men det gjorde jag inte.

Den där sadeln var ju en finurlig grej. Man liksom snörade fast den runt magen och sen kunde vem som helst hoppa upp på min rygg och hänga med mig vart jag än bestämde mig för att gå. Ibland bestämde förstås Jenny vart vi skulle (oftast bestämde nog Jenny förresten...)



Jag står och ser lite cool ut vid stocken


Jag lärde mig att gå över små broar, genom fladdriga plastremsor, gunga gungbräda och galoppera utan träns.

Jenny sa att jag var duktig och att det nog skulle kunna bli en ranchhäst av mig såsmåningom.



Jenny och jag på en helt vanlig ridtur


En dag kliade Jenny mig bakom örat och sa:

- Nu Bubbahorse är det dags för din matte Kicki att komma och hämta dig. Nu har du blivit en riktig ranchhäst!

Jag sträckte på mig så jag blev minst 145 centimeter hög (MINST alltså) och kände mig otroligt mallig över att äntligen vara en ranchhäst. Jag visste inte riktigt vad det innebar, men jag förstod att det var något stort och väldigt häftigt.

Jag tänker ofta på mina kompisar i Lidhult,

Jag saknar pruttoloosorna och gungbrädan lite grann. Det finns inga pruttolosor här i Ungsbo nämligen. Bara mina tre kompisar som heter något som slutar på ox eller nåt.

Bubba lugnt!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Bubba, dä ä jag dä!

Hej på er alla!

Jag heter Bubba.

Jo, faktiskt. Det är mitt riktiga namn.

Vissa menar att det liksom inte är ett riktigt namn och frågar "jamen, vad heter han egentligen??" 

Men på riktigt. Jag heter Bubba.

Min matte hade en blogg som hon skrev ganska mycket i innan hon skaffade mig. Det var på den tiden när hon ägde såna där lite tjusigare hästar med namn som slutade på ox och så. Hon tävlade en massa och tyckte att det var intressant för andra att läsa om det.

Sen hon skaffade mig så har hon inte skrivit ett ord i sin blogg. Jag tänkte att jag skulle ändra på det. Jag är ju också synnerligen intressant och spännande om jag får säga det själv.

Så från och med nu har jag tagit över bloggen och tänkte skriva lite om min vardag här på gården i Ungsbo. Jag tycker att jag har en hel del viktigt att komma med och här händer de mest äventyrliga saker ska ni veta. 

Min mamma var en liten söt islandshäst som hette Blesa. När jag tittar på bilder som matte har visat på henne så ser jag att vi har precis samma pannlugg. Busig och rufsig.

Min Pappa hette Sokrates. Min mamma har berättat massor om honom och hon säger att han var en riktig snygging. Tydligen väldigt bra på att springa långt också. 

Jag tänker att jag också ska bli bra på något en vacker dag.

Kanske på att springa långt....

Jag har bara inte riktigt bestämt mig för vart jag ska springa ännu.

Bubba lugnt så länge allihop! Wherever you are!

0 kommentarer | Skriv en kommentar