Jag och min husse Kjell har alltid haft en lite speciell relation.

Det är egentligen inte Husse som person utan att jag gillar ju mest tjejer egentligen. Det är lite svårt att förklara varför, men dom luktar mycket godare och är liksom på det hela taget bättre på nå´t sätt.

Husse tror själv att han är bäst. Det är skitirriterande eftersom det ju är jag som är bäst. Det vet ju vem som helst om du frågar mig.

När Husse ska rida mig så vill han bestämma och ha sig. Han vill bestämma om vi ska gå till höger eller till vänster och jag får absolut inte  stanna när jag ska... ni vet..... typ....alltså...ok jag säger det bara.... BAJJA!


Vem vill GÅ under tiden man  bajjar liksom.
Inte jag i alla fall.
Knappast Husse heller tror jag, fast det är klart, det vet jag ju inte säkert.  Matte och husse kanske har en ränna inomhus där Husse går fram och tillbaka och bajjar under tiden han pillar på den där datormojängen. Det har dom nog.....

Snacka om att jag blev snopen när matte berättade att husse skulle rida mig på en springalångtgrej.

Husse???? Han måste fått solsting tänkte jag där jag stod med morgonhöet hängande ur min snopna mun.

Ok då, tänkte jag. Vi gör´t!

Vi åkte till ett ställe som hette Laxå och där träffade jag mina drömmars tjej.
Marie.  (Ni hör ju själva. Bara namnet. Maaaaaaariiiiiiiii)


                           Marie och jag gosar (Marie är hon till höger i minigrisfärgad tröja)


Marie lät mig äta så mycket jag ville, jag fick stå stilla när jag bajjade och det bästa av allt: Hon pussade och klappade på mig massor!

Husse hade dagen till ära gjort sig fin i sina strumpbyxor med brandgula ränder och han var på värsta  toppenhumöret.
"När Husse är på toppenhumör gäller det att passa på att njuta", tänkte jag, så det gjorde jag.
Jag sprang och sprang och när jag fick äta så proppade jag i mig för kung och fosterland. Sen var det slut. 

Innan det var dags att åka hem fick jag och två andra hästar varsin rosett.

Det var som en liten gruppträff kan man säga, där  man fick en rosett och sedan skulle alla springa ett varv tillsammans . ETT ENDASTE VARV?

Det var det pluttigaste.

Jag kan inte förstå varför alla hurrade och klappade i händerna.
Precis när jag hade fått upp farten så var det dags att stanna ju liksom. Jättelarvigt. Rent av båring om du frågar mig alltså. Inte fanns det något att äta på den däringa gruppträffen heller.


Jag passade på att bajja lite när jag ändå stannade. Jag tror inte att Husse märkte något för han såg så överlycklig ut i sina vita strumpbyxor)

Bubba lugnt.